Dweomer skrev: De som bor i norrland kommer att jaga där och sedan ha råd med resor till fjollträsk med flera orter då köttet kommer att betala bra
Strix skrev:I ditt exempel om Mozambique, borde det inte ha varit soprent på villebråd för decennier sedan? Eller på vad sätt skiljer sig Sverige?
Strix skrev:Jag tror inte som du, Sverige är ganska stort och det bor ganska litet människor här. Jag tror också att människor kommer att kunna komma överens även i framtiden.
Ongrid skrev:Vi äter idag omkring 60 kilo kött per person och år. Det innebär att vi har en total konsumtion på omkring 540000 ton per år. Vi har idag en älgstam på omkring 300000 djur, vilka i genomsnitt ger ett köttutbyte på omkring hundra kilo. Totalt har vi alltså 30000 ton älgkött gående i skogen. Om vi dödar all älg vi har i hela landet så räcker det alltså med nuvarande köttkonsumtionstakt i ungefär tre veckor.
Är det nån som tvivlar på att älgen skulle bli utrotad om maten slutade levereras? Åtminstone där jag bor har varannat hushåll kapacitet att jaga älg, och det är ingen stor sak att döda allt vilt på ett område om man bortser från jaktregler som tex. att bil inte får användas.
Zombie skrev:Vid en rejäl SHTF kan man nog inte använda bil i alla fall, och det är knappast någon idé att fly till länder inom räckhåll.
Totalt har 25 000 jaktgropar återfunnits i Sveriges – den största mängden i norr, där Jämtland ståtar med 9 000. De äldsta groparna är minst 4 000 år gamla. Ändå har sannolikt bara en liten del av alla fångstgropar som grävts under årtusendena återfunnits och registrerats.
Att arten i likhet med andra större däggdjur – som uroxen och visenten – varit ett eftertraktat bytesdjur visas av att älgen förefaller utrotad på kontinenten under tidig medeltid. I våra djupa skogar lyckades den emellertid överleva, men den var sannolikt sällsynt redan vid tiden för landskapslagarna (1200- och 1300-talen).
I dag anses älgkött av de flesta som både nyttigt och gott. Av allmogen, åtminstone i söder, var viltkött länge inte särskilt uppskattat. Köttet var magert och ansågs sakna kraft – det var herrskapsmat, till skillnad från gröt och annan kaloririk föda som behövdes för tungt kroppsarbete.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster