Swedish Survivalist

GMan skrev:

pre skrev:Klart det är ENKLARE, men enklare är sällan bättre. Ska du vaska ditt liv med fru och barn bara för att hon inte är med på din tankeprocess här?

Snarare låta bli att skaffa. Gud så skönt det är att vara ungkarl. Då har man ännu valmöjligheten framför sig snarare än att behöva dras med en person som visade sig vara det motsatta från ens egna värderingar.

pre skrev:Din inställning verkar vara väldigt anti-human och gränsande till nihilistisk, gillar den inte alls.

Spot on, jag är såväl antihumanistisk som nihilistisk, ogilla på bara. Det är människor och inga andra som står för den största delen av allt lidande i världen idag. Varför ska jag då vara "humanistisk" och låtsas som att alla stackare i världen måste räddas eller tas hand om? Ser jag på världens befolkning rent generellt så finns det inte mycket att komma med, och om det finns chans till att vi bli några färre än snart åtta miljarder intelligensbefriade, orationella virus på två ben som alla ska matas och klädas gråter jag inte en tår.

Är du inte rent ut av altruistisk som undviker partner enbart för mänsklighetens bästa?

Men GMan, om du har den inställningen så är väl din argumentation meningslös i just denna tråd? Här handlar det ju om att försöka få med sig sin partner. Att inte skaffa partner eller dumpa vederbörande är förstås ett sätt att slippa problem med att få med en partner på sin prepping men om man nu har en och helst vill behålla den...

Kanske kan man man, av idag, peka lite på att samhället faktiskt förväntar sig att medborgarna klarar en vecka på egen hand och försöka få med partnern på det tåget. Så långt kommen kanske man kan ta upp diskussionen om varför man inte tror att en vecka räcker?

Tråden startades 2016-09-18. Då hade nedanstående varit direkt felaktigt. Men nu är det ju ett väldigt vettigt argument.

Och har man samtliga prylar för en vecka så är det väl mycket en fråga om att utöka mängden vatten, mat och bränsle.

Peppar skrev:Kanske kan man man, av idag, peka lite på att samhället faktiskt förväntar sig att medborgarna klarar en vecka på egen hand och försöka få med partnern på det tåget. Så långt kommen kanske man kan ta upp diskussionen om varför man inte tror att en vecka räcker?

Ett av många ämnen i de uppslitande diskussionerna i min förestående skilsmässa är prepping. En minst sagt sen insikt för min del, men mitt råd är att försöka vara så pedagogiska det bara går med er tveksamma/ misstänksamma partner. Var konkret, utan att skrämmas eller låta för knäpp. Lite extra mat kan ingen normal funtad människa ifrågasätta, men när det rör sig om månader, gäller det att ge en konkret bild av vad det rör sig om. Tror du att dina farhågor låter för knäppa, så försök ge den bild som kanske faller bäst i god jord. En pandemi med några månaders isolering kanske är någon som kan övertyga, eller i vart fall ge burkarna en konkret syfte. Att vara för vag kan vara för riskabelt.

År 2 skrev:Ett av många ämnen i de uppslitande diskussionerna i min förestående skilsmässa är prepping. En minst sagt sen insikt för min del, men mitt råd är att försöka vara så pedagogiska det bara går med er tveksamma/ misstänksamma partner. Var konkret, utan att skrämmas eller låta för knäpp. Lite extra mat kan ingen normal funtad människa ifrågasätta, men när det rör sig om månader, gäller det att ge en konkret bild av vad det rör sig om. Tror du att dina farhågor låter för knäppa, så försök ge den bild som kanske faller bäst i god jord. En pandemi med några månaders isolering kanske är någon som kan övertyga, eller i vart fall ge burkarna en konkret syfte. Att vara för vag kan vara för riskabelt.

Du får gärna utveckla mer om möjligt här. Kan nog vara givande för många av oss. Kan du nämna konkreta problematiska situationer som uppstått?

pre skrev:Du får gärna utveckla mer om möjligt här. Kan nog vara givande för många av oss. Kan du nämna konkreta problematiska situationer som uppstått?

Jag är ingen större prepper materiellt sett (tyvärr), d.v.s. inga större synliga eller dyrare investeringar. Jag har till stor del prioriterat att se till att ha hyggligt med mat hemma (vi har bra ekonomi och har hyggligt med plats i villa).

Att preppa upplever hon som konstigt och jag har tagit det lugnt och förklarat lite svepande att det är alltid bra att ha extra mat (som vi ändå ska äta upp) om det skulle bli strul (en vecka eller två). Det har inte varit något tvisteämne. Matförrådet har jag haft koll på och stuvat undan en del för att det inte ska var så "överväldigande" i matkällaren och väcka onödig irritation. Jag är inte den som orkar att räkna om allt i kalorier, men det finns mat för kanske för 4, i bästa fall, 6 månader. Nu är vi mitt uppe i en äktenskapskris och bl.a. kommer detta matsamlande nu upp på mitt stora minuskonto. Och jag inser att hon faktiskt har noll koll vad prepping egentligen handlar om. Där skulle jag har varit mer pedagogisk .

Mer pedagogisk? Det skiljer sig väl från par till par, men nämner man "prepping" t.ex. så bör man på något sätt förklara vad det är (grundproblemet för den här tråden...). Vad det är för just dig. Man kan då inte bara peka på information från MSB (fast det är en bra början).
En viktig aspekt som prepper är ju t.ex. att inte sprida för folk i omgivningen vad man har hemma. Det är något man bör förklara för sin partner. Det mest självklara kan man missa på vägen. I en het diskussion ställde hon frågan om jag skulle kunna berätta för mina vänner vad jag håller på med- i betydelsen att det puckat och att jag skäms att berätta (som om hon kommit på mig med ohämmad konsumtion av diverse suspekta porrsajter). Där insåg jag hur jag misslyckats med att förklara det mest fundamentala. Det är ju inte heller så bra om er partner, glad i hågen, basunerar ut bland jobbarkompisar, vänner och bekanta att du är så omtänksam att du har mat för x månader hemma.

För min egen trygghets skull vore ett års mat hemma bra. En hygglig försäkring mot hyggligt många scenarier (även om ett scenario är omedelbar evakuering p.g.a. kärnkraftsolycka/ hot mot kärnkraftverk). Några månader är bättre än inget. Va klar här. Ta fram ett konkret hot som du tycker är realistiskt och som du tror att din partner kan köpa. Kanske hen behöva lite tid för att smälta. Kanske behöva du ta det stegvis. Men jag tror det bästa är att ta upp det i lugn och ro vid köksbordet en dag. Rör det sig om BOV eller vikten av BOL- ta upp det utifrån någon konkret problembild som du upplever och som du tror att hen kan gå med på.

Kanske en början är att storma och lista det som man tycker är självklart som preppare- men som den oinvigda inte har en susning om. En slags soft ABC-bok i prepping.

Jag har fördelen att ha en intelligent fru och läser man någon tidning någon gång så inser man vart åt det barkar...
Hon är inte direkt intresserad av prepping men låter mig hållas.
Inga direkta protester när jag visade gasmaskerna och berättade att civilförsvaret inte håller sådant längre. Men hon har rötter i sk. Östeuropa och därmed en helt annan världsbild
än vi har... Ja jag vet att jag är privilegierad men för att få en acceptans för att preppa så måste man försöka visa att samhället inte kommer att kunna stå till tjänst när det börjar osa..
Vilket inte är så svårt när man ser hur det fungerar idag..

BOL är väl i sig inte så svårt att motivera. En sommarstuga vill många ha, helst vid vatten. En brunn, en jordkällare, järnspis/kamin eller gasuppvärmning är väl helt ok också. Vinterboning och odlingsbar jord är nog också ok men kostar antagligen en hel del pengar. Avlägset läge, brist på rinnande vatten, elektricitet och andra moderna bekvämligheter samt mycket arbete med underhåll är svårare att motivera...

År 2 skrev:Rör det sig om BOV eller vikten av BOL- ta upp det utifrån någon konkret problembild som du upplever och som du tror att hen kan gå med på.

Zombie skrev:BOL är väl i sig inte så svårt att motivera. En sommarstuga vill många ha, helst vid vatten. En brunn, en jordkällare, järnspis/kamin eller gasuppvärmning är väl helt ok också. Vinterboning och odlingsbar jord är nog också ok men kostar antagligen en hel del pengar. Avlägset läge, brist på rinnande vatten, elektricitet och andra moderna bekvämligheter samt mycket arbete med underhåll är svårare att motivera...

År 2 skrev:Rör det sig om BOV eller vikten av BOL- ta upp det utifrån någon konkret problembild som du upplever och som du tror att hen kan gå med på.

Visst, vem vill inte ha en sommarstuga. Men för många är det inte självklart att bara hosta upp x antal kronor. I vårt fall handlar det om prioriteringar och där är en sommarstuga lågt prioriterat för henne. Inte minst p.g.a. avstånd. Vi hade en riktig konflikt om det för ca fem år sedan. Enligt mig hade vi möjlighet att köpa något- utan att det t.ex. skulle försinka avbetalningen på huset alltför mycket eller sparandet för barnens framtid. Jag har TEOTWAWKI i bakhuvudet och skulle i vart fall velat ha en tomt på hyggligt bra ställe, med eller utan sommarstuga/ ruckel...

Lärdom: Hon såg bara en sommarstugedröm hos mig medan jag hade TEOTWAWKI i bakhuvudet. Fegt av mig. Jag skulle inte ha hycklat, utan i lugn och ro förklarat vad jag känner inför framtiden, utan att var för mycket dysterkvist (häftig paradox). Utgångspunkten kunde ha varit vår bådas omtanke om barnen. Som det blev nu, såg hon bara att jag prioriterade mina flummiga sommarhusdrömmar före barnens framtid.

nkvm skrev:Jag har fördelen att ha en intelligent fru och läser man någon tidning någon gång så inser man vart åt det barkar...
Hon är inte direkt intresserad av prepping men låter mig hållas.
Inga direkta protester när jag visade gasmaskerna och berättade att civilförsvaret inte håller sådant längre. Men hon har rötter i sk. Östeuropa och därmed en helt annan världsbild
än vi har... Ja jag vet att jag är privilegierad men för att få en acceptans för att preppa så måste man försöka visa att samhället inte kommer att kunna stå till tjänst när det börjar osa..
Vilket inte är så svårt när man ser hur det fungerar idag..

Det är bara att gratulera.
Min fru är uppvuxen under Ceausescu. Hon satt i tunn skoluniform i oeldat klassrum, gjorde läxorna framför gasspisen i en annars kall och strömlös lägenhet. Hade sporadiskt rinnande vatten och det var brist på det mesta. Vid ett bråk ställde jag frågan vad hon skulle göra vid ett strömavbrott och fick bara ett hånskratt tillbaka. Självklart- jag är ju uppväxt i överflödets och dästhetens Sverige. Men skull vi vara utan ström en längre tid i dag skulle det bli sju reor värre än under Ceausescus tid. Förnekelse och/ eller en falsk ingivelse att gick det då går det nu.

Lärdom: Ta upp vårt sårbara samhälle och visa konkret vad man kan göra för att förbereda sig.

År 2 skrev:Visst, vem vill inte ha en sommarstuga. Men för många är det inte självklart att bara hosta upp x antal kronor. I vårt fall handlar det om prioriteringar och där är en sommarstuga lågt prioriterat för henne. Inte minst p.g.a. avstånd. Vi hade en riktig konflikt om det för ca fem år sedan. Enligt mig hade vi möjlighet att köpa något- utan att det t.ex. skulle försinka avbetalningen på huset alltför mycket eller sparandet för barnens framtid. Jag har TEOTWAWKI i bakhuvudet och skulle i vart fall velat ha en tomt på hyggligt bra ställe, med eller utan sommarstuga/ ruckel...

Lärdom: Hon såg bara en sommarstugedröm hos mig medan jag hade TEOTWAWKI i bakhuvudet. Fegt av mig. Jag skulle inte ha hycklat, utan i lugn och ro förklarat vad jag känner inför framtiden, utan att var för mycket dysterkvist (häftig paradox). Utgångspunkten kunde ha varit vår bådas omtanke om barnen. Som det blev nu, såg hon bara att jag prioriterade mina flummiga sommarhusdrömmar före barnens framtid.

Rent formellt sett kan man ju säga att du om någon prioriterade barnens framtid bättre, med tanke på att du vill ge dem en chans att överleva om helvetet bryter lös. Vad spelar pengar på ett konto för roll om man är fast i en belägrad stad?

Oj då, jag blandade ihop er så det här blev litet felriktat för din situation, ursäkta. Men jag tycker det tillför en del rent generellt...

I så fall har du nog lagt upp det på fel bog. Ägget ska inte försöka lära hönan värpa. Fråga henne i stället hur hon tycker du ska göra, typ. Hur hon rent praktiskt skulle lösa de problem som är mer fiktiva för dig. (Hon borde ha en del att lära ut.) Och påminn om att det mesta av omgivningen är betydligt okunnigare än du så det är risk att grannarna skulle ställa till eldsvådor. Och barnen är lika bortskämda som du. (Och jag antar att det var varmare klimat där, så vinterkylan var ett mindre problem.)

Och så läste jag någon utläggning om att det ju är konstigt att vi som är litet äldre faktiskt överlevde. Vi åkte utan säkerhetsbälten, och fick alla barnsjukdomar, och fick leka själva utomhus utan övervakning, och cyklade utan stödhjul och cykelhjälm, och fick gå till skolan själva, och blev inte strängt varnade för alla sorters främlingar. En del av det är väldigt otillåtet numera och grannarna skulle antagligen anmäla det som vanvård. Och lika fullt överlevde de flesta utan men. (Det är kanske snarare ett antiargument, men om hon kör med det kan du ju alltid hävda att du är mer rädd om barnen än så.)

Jag såg något på TV en gång hur de i någon öststat tyckte det var vansinnigt roligt (nyhetsförmedlaren skulle ha tappat snusen om han hade haft någon) när folk i USA oroade sig för att det skulle bli upplopp vid strömavbrott. För sin del hade de ofta strömavbrott och alla hade litet ljus hemma och var beredda på att plocka ur tvätten om det blev strömavbrott medan de tvättade.

År 2 skrev:Det är bara att gratulera.
Min fru är uppvuxen under Ceausescu. Hon satt i tunn skoluniform i oeldat klassrum, gjorde läxorna framför gasspisen i en annars kall och strömlös lägenhet. Hade sporadiskt rinnande vatten och det var brist på det mesta. Vid ett bråk ställde jag frågan vad hon skulle göra vid ett strömavbrott och fick bara ett hånskratt tillbaka. Självklart- jag är ju uppväxt i överflödets och dästhetens Sverige. Men skull vi vara utan ström en längre tid i dag skulle det bli sju reor värre än under Ceausescus tid. Förnekelse och/ eller en falsk ingivelse att gick det då går det nu.

Lärdom: Ta upp vårt sårbara samhälle och visa konkret vad man kan göra för att förbereda sig.

Zombie skrev:Oj då, jag blandade ihop er så det här blev litet felriktat för din situation, ursäkta. Men jag tycker det tillför en del rent generellt...

I så fall har du nog lagt upp det på fel bog. Ägget ska inte försöka lära hönan värpa. Fråga henne i stället hur hon tycker du ska göra, typ. Hur hon rent praktiskt skulle lösa de problem som är mer fiktiva för dig. (Hon borde ha en del att lära ut.) Och påminn om att det mesta av omgivningen är betydligt okunnigare än du så det är risk att grannarna skulle ställa till eldsvådor. Och barnen är lika bortskämda som du. (Och jag antar att det var varmare klimat där, så vinterkylan var ett mindre problem.)

Och så läste jag någon utläggning om att det ju är konstigt att vi som är litet äldre faktiskt överlevde. Vi åkte utan säkerhetsbälten, och fick alla barnsjukdomar, och fick leka själva utomhus utan övervakning, och cyklade utan stödhjul och cykelhjälm, och fick gå till skolan själva, och blev inte strängt varnade för alla sorters främlingar. En del av det är väldigt otillåtet numera och grannarna skulle antagligen anmäla det som vanvård. Och lika fullt överlevde de flesta utan men. (Det är kanske snarare ett antiargument, men om hon kör med det kan du ju alltid hävda att du är mer rädd om barnen än så.)

Jag såg något på TV en gång hur de i någon öststat tyckte det var vansinnigt roligt (nyhetsförmedlaren skulle ha tappat snusen om han hade haft någon) när folk i USA oroade sig för att det skulle bli upplopp vid strömavbrott. För sin del hade de ofta strömavbrott och alla hade litet ljus hemma och var beredda på att plocka ur tvätten om det blev strömavbrott medan de tvättade.

Ja, det kan var bra och i bästa fall konstruktiv att ställa frågan: vad skulle du göra?

Om jag ska vara uppriktig så har jag inte ältat alla möjliga domedagsscenarier, men det hon inte pallar med är det "mörka". Så mycket vet hon att preppar man så är det mot det "mörka". För henne är det något nytt och främmande, som jag inte sysslade med/ brydde mig om tidigare. I konkreta termer som att lägga upp ett matlager har hon rätt, annars har jag t.ex. alltid velat ha en BOL, utan att ha varit bekant med prepptermer. Men visst, jag hängde inte här för 10 år sedan, så skadad har jag blivit. När vi träffades för 22 år sedan såg också världen rätt så annorlunda ut. Och nu har vi dessutom barn, vilket är huvudanledningen att preppande är viktigt för mig.

Ett problem är också att hon inte har ett enda intresse som är av preppvärde som t.ex. friluftsliv, sport eller odling. Annars kan ju något prepprelaterat vara in en inkörsport. Hon är dessutom 100% stadsmänniska. Paradoxalt nog så har hon alltid varit intresserad av utrikesnyheter, politik och samhällsdebatt och är bra påläst.

Lärdom- Att ta upp och diskutera igenom det "mörka" och försöka vara rationell utan att skräck och ångest tar över. Prepping är gissningsvis också ett sätt för många att hantera sin egen dödsskräck. I vardagen behöver man ju inte gräva ner sig i det "mörka". Se BOL bara som en vanlig sommarstugan. Mycket av utrustning går under "fritid" som camping etc. Försök att göra preppandet lustfyllt. Eller i vart fall meningsfullt.

P.S. Jo vintrarna i Rumänien kan vara kalla, snö och minusgrader hör dit. Och då talar jag inte om bergen. De fick inte ha på sig extrakläder i de kalla klassrummen. Antagligen en skymt mot Ceausescu som blickade ner mot dem från väggen. Där hon bodde var det många barn och brist på skollokaler. De gick i treskift. Hon hade lektioner från 16-20.

Matlagning typ konservering/torkning/syltkokning, matbrödsbakning, stickning, sömnad då? Utfärder under rusningstid i storstaden? Terroristhot? Dystopier i litteratur och på film?

Utrikesnyheter är ju även läget i Venezuela, krigshärdar, svältkatastrofer, epidemihot, ekonomiska kriser, vulkanutbrott, orkaner och blandade väderproblem, och annat som har prepperintresse. Fråga henne vad som är störst risk för närvarande kanske...

År 2 skrev:klipp
Ett problem är också att hon inte har ett enda intresse som är av preppvärde som t.ex. friluftsliv, sport eller odling. Annars kan ju något prepprelaterat vara in en inkörsport. Hon är dessutom 100% stadsmänniska. Paradoxalt nog så har hon alltid varit intresserad av utrikesnyheter, politik och samhällsdebatt och är bra påläst.
klipp

Zombie skrev:Matlagning typ konservering/torkning/syltkokning, matbrödsbakning, stickning, sömnad då? Utfärder under rusningstid i storstaden? Terroristhot? Dystopier i litteratur och på film?

Utrikesnyheter är ju även läget i Venezuela, krigshärdar, svältkatastrofer, epidemihot, ekonomiska kriser, vulkanutbrott, orkaner och blandade väderproblem, och annat som har prepperintresse. Fråga henne vad som är störst risk för närvarande kanske...

År 2 skrev:klipp
Ett problem är också att hon inte har ett enda intresse som är av preppvärde som t.ex. friluftsliv, sport eller odling. Annars kan ju något prepprelaterat vara in en inkörsport. Hon är dessutom 100% stadsmänniska. Paradoxalt nog så har hon alltid varit intresserad av utrikesnyheter, politik och samhällsdebatt och är bra påläst.
klipp

Ja, matlagning och brödbak gillar hon. 100 kg mjöl hemma var inget problem. Tidigare. Och tidigare var hon kanske t.o.m lite road av att det faktiskt alltid fanns ett paket salt, en burk honung etc att trolla fram, när hon trodde att det var slut på det.

Terrorhot? Ja, hennes arbetsplats är ett potentiellt mål, även om det inte känns vidare påtagligt. Ibland har hon också arbetsresor till Bryssel, där man klart blir påmind om terrorhot.

Utrikesnyheter? Ja, mycket med betoning på sociala och politiska spänningar, hotande ekonomisk kollaps. Men att därifrån börja preppa tycks inte gå in. Jag tror att det hon har svårast att ta in är klimathotet. Det blir för mycket undergång antagligen och därför slår hon ifrån sig preppandet. Jag tror att det är där skon klämmer. Hyggliga kunskaper och en riskbild finns men känslomässigt orkar hon inte ta in det, eller löpa hela linan ut. Der är där vi skiljer oss åt. Det är där jag har misslyckats att göra något. I en ett akut katastrofläge, typ Estonia, så är det kanske i bästa fall 50% som försöker handla rationellt, 25% som grips av panik och kanske 25% som blir handlingsförlamade. Jag ser det som att det "mörka" gör henne handlingsförlamad.

Som du skriver ska man kanske låta den tveksamma partnern få formulera sin hotbild och att man försöker utgå från den. Men som sagt, det är inte lätt när det då upplevs som ångestladdat. Själv tycker jag att det är tvärtom, att inte ha den minsta beredskap är verkligen ångestladdat. Att ha 72 timmars beredskap må vara förrädiskt att man tror att man sitter helt säkert, men det är trots allt en bra start.