Swedish Survivalist

Bodis skrev:T-72: Haha roligt skrivet och tänkvärt. Jo du har nog några poänger där och att man inte skall underskatta slugheten i alla "bimbos och brats" men dom jag främst tänker på är dom som växt upp med silversked i munnen och inte behövt bevisa nått för mamma eller pappa i form av motprestation (såna bortskämda finns i medelklassen oxå) dom är så vana av alla bekvämligheter att dom inte fattar att det är en lyx vi har i detta samhälle utan dom tror det är en naturlag att alt finns till hands för dom. Och ang deffningen jo jag vet jag har själv tränat hårt och försökt deffa men inte nått så långt som jag velat. Men dagens ideal rimmar illa med kroppar för överlevnad då bör man va vältränad och hyfsat med muskler men inte tokstor och hårddeffad utan litet reservlager.

Du har rätt där och jag instämmer att vara vältränad (sen är frågan om vilka kriterier som gäller för det), fysisk stark och utan att vara tokstor är idealet. Reservlager av fett är helt OK och borde kanske begränsas enbart när det börjar påverka ovannämnda kriterier t.ex. när magen är hinder för visa övningar eller vikten orsakar skador på knän. Sen skulle nog flesta ändå gå ner i vikt relativt fort vid SHTF då tänker man att just styrka och kondis är det man borde sträva efter.

Silversked i munnen skapar nog viss form av mentalitet där dessa individer är övertygade i deras överlägsenhet över arbetar Svensson och deras rätt att överleva på bekostnad av andra. Många 08'or är oroliga för gängen från förorterna vid SHTF och förmodligen underskattar riskerna med välbeväpnade bratsgäng som med hjälp av fars utsökta vapengarderob kan utgöra trojaner som ingen hade räknat med. (ledsen att det blev lite offtopic men var tvungen att skriva ner mina funderingar).

Det här blev intressant och roligt läsning.

Jag var lite mer inne på idealet att man inför en TV serie deffar ner sig istället för att lägga på sig bara för att man ska se bra ut i tv.

Intressant det där med vem som kommer att ha flest vapen om SHTF och vad det kommer vara farligast att vara... men kanske i en ny tråd...?

Håller med, intressant diskussion!

Vet inget om silverskedar annat än att jag skulle vara lite extra vaksam mot dem, har fått en känsla av att de sällan gör något för andra om det inte gagnar dem själva (OBS! Grov generalisering som man givetvis ska akta sig för att göra). I ett krisläge skulle jag inte välja att slå följe med någon av dem, boys & girls härifrån verkar för mig vara det naturliga valet.

Träning vet jag mer om, har bla hållt på med Triathlon (gamla meriter) och på den tiden när det begav sig så kunde jag springa ett par mil på kommando, simma till Visby under pistolhot och cykla till världens ände med två bananer innanför västen. Hade ett otroligt driv och klarade mig "hur långt som helst" på väldigt lite energi. Idag har jag konverterat till gubbstrutt av till viss del naturliga orsaker och det ser helt annorlunda ut, dvs orkar inte speciellt långt utan speciell kost (laktos, gluten och sockerintolerant), väger ca 98 vilket är ca 10 kg mer än under mina glansdagar och ser bara minus i detta på alla sätt.

Oversize muskulatur är inget att sträva efter, inte heller att vara rådeffad eller att bära onödigt med extravikt, jag tror som flera andra här, på styrka/uthållighet och att vara nära sin naturliga kroppsform/vikt.

Jag håller med om att de med silversked ska man hålla sig ifrån . Men jag ser på det lite annorlunda än er andra .

De med skeden har ofta levt i stabila familjeförhållanden där tryggheten i familj och släkt varit mycket stark och värnad om .
Så när det skiter sig så blir dessa personer , som trodde att de skulle klara alla hinder pga grundtryggheten , i stället faller som korthus och blir apatiska då deras trygghet inte längre är värd något . Så den styrka de har när allt är normalt där de kan bete sig som bortskämda brats lär försvinna i samma stund som deras liv vänds på ända .

Den som levt hårt och varit med om mycket har bättre förutsättningar även om de kanske verkar mindre fokuserade

T-72 skrev:

Bodis skrev:T-72: Haha roligt skrivet och tänkvärt. Jo du har nog några poänger där och att man inte skall underskatta slugheten i alla "bimbos och brats" men dom jag främst tänker på är dom som växt upp med silversked i munnen och inte behövt bevisa nått för mamma eller pappa i form av motprestation (såna bortskämda finns i medelklassen oxå) dom är så vana av alla bekvämligheter att dom inte fattar att det är en lyx vi har i detta samhälle utan dom tror det är en naturlag att alt finns till hands för dom. Och ang deffningen jo jag vet jag har själv tränat hårt och försökt deffa men inte nått så långt som jag velat. Men dagens ideal rimmar illa med kroppar för överlevnad då bör man va vältränad och hyfsat med muskler men inte tokstor och hårddeffad utan litet reservlager.

Du har rätt där och jag instämmer att vara vältränad (sen är frågan om vilka kriterier som gäller för det), fysisk stark och utan att vara tokstor är idealet. Reservlager av fett är helt OK och borde kanske begränsas enbart när det börjar påverka ovannämnda kriterier t.ex. när magen är hinder för visa övningar eller vikten orsakar skador på knän. Sen skulle nog flesta ändå gå ner i vikt relativt fort vid SHTF då tänker man att just styrka och kondis är det man borde sträva efter.

Silversked i munnen skapar nog viss form av mentalitet där dessa individer är övertygade i deras överlägsenhet över arbetar Svensson och deras rätt att överleva på bekostnad av andra. Många 08'or är oroliga för gängen från förorterna vid SHTF och förmodligen underskattar riskerna med välbeväpnade bratsgäng som med hjälp av fars utsökta vapengarderob kan utgöra trojaner som ingen hade räknat med. (ledsen att det blev lite offtopic men var tvungen att skriva ner mina funderingar).

Vill bara förtydliga att det är inte någon form av klasskamp eller "hata de rika" som jag förespråkar. Men tyckte att just när man började prata om de som är uppvuxna med silverskedd i munnen och är koncentrerade inom visa större städer så bör de som ligger någonstans i mitten inte stirra sig blint på förorterna. Gängen kan komma ibland från det minst förväntade kretsar och kan vara bättre utrustade än många förortsbarn har råd med.

Sen tänker man att just bratsen brukar ha personliga tränare, spela squash och lever på att äta ute ganska så ofta är nog deras reserver i både form av kroppsfett men även skafferi ganska så begränsade. (fast det sista är bara 110% spekulation från min sida )

Börjar vi diskutera personliga egenskaper så skulle jag hävda att det finns många från välbärgade hem som klarar pressade situationer bra då många av dessa har pressats att prestera bra i både skola och i andra sammanhang. Det finns också många med skitbakgrund som klarar sig bra då dessa är vana att ta hand om sig själv, anpassa sig eller kämpa mot oddsen.
Precis som det finns motsatsen i form av bortskämda "silverskeds"-brats och nerknarkade socialfall.
Generaliseringar är svåra att göra och jag föredrar att lära känna människor genom motgångar innan jag medvetet placerar mig i någon form av beroendeställning till denne, oavsett bakgrund.

En interessant TV-serie hvor man kan se hva som skjer med en "små-feit" mann som er vant til sølvskjeer, er Frontier House. Jeg tipper Gordon Clone passer godt til den beskrivelsen. Undervegs føler han seg syk, han har gått ned mye i vekt og får tilkalt en lege. Det viser seg at det kun er dehydrering. Men poenget er at noen kg kroppsfett fort blir borte dersom man blir tvunget til å leve et mere fysiskt krevende liv. Nettopp det mange av oss ser for oss post SHTF

Personlig vil jeg imidlertid foretrekke å ha fettet trygt stuet unna i skafferiet enn rundt midjen.

sheldor skrev:Börjar vi diskutera personliga egenskaper så skulle jag hävda att det finns många från välbärgade hem som klarar pressade situationer bra då många av dessa har pressats att prestera bra i både skola och i andra sammanhang. Det finns också många med skitbakgrund som klarar sig bra då dessa är vana att ta hand om sig själv, anpassa sig eller kämpa mot oddsen.
Precis som det finns motsatsen i form av bortskämda "silverskeds"-brats och nerknarkade socialfall.
Generaliseringar är svåra att göra och jag föredrar att lära känna människor genom motgångar innan jag medvetet placerar mig i någon form av beroendeställning till denne, oavsett bakgrund.

Precis, man kan inte göra några generaliseringar när det gäller förmågan att klara sig efter TEOTWAKI. Tyvärr tror jag att människor från välbärgade rent procentuellt kommer att klara sig bättre än andra. Silverskedsbrats är i minoritet bland sk välbärgade och de flesta andra, ickebratsen, har både haft krav på sig och fått lära sig att ta sig fram här i världen.

Jag tror att de som kommer att få det svårast är medelklassen som idag till stor del består av den gamla arbetarklassen. De som till stor del satt sin lit till staten och vårt välfärdssystem. Det finns många silverskedsmänniskor bland dessa. De har aldrig behövt kämpa för nåt, de gick en gymnasielinje, fick ett jobb, hittade nån att leva med, köpte villa, volvo, vovve. Fick barn etc. Och så rullade livet på utan att de nångång tvingades kämpa eller reflektera över vad som kan hända om allt rasar samman.

Jag träffade en silverskedskvinna förra veckan. En snygg, intelligent och trevlig kvinna runt 40. Hon jobbade som lärare och hade man, barn villa och sommarställe. Vi pratade om den kommande lågkonjunkturen och hur vi kommer att påverkas av skuldkrisen i Europa. Hon medgav helt frankt att de hade lånat pengar till konsumtion. De hade belånat sin villa för att kunna köpa 4-hjulingar och åka på semestrar med barnen. Hon tyckte att det allt roligt som de kunnat göra för sina lånade pengar har varit värt det -"rätt eller fel", tillade hon.

Jag tror att det finns väldigt många silverskedsmänniskor som henne. De har egentligen aldrig behövt anstränga sig i hela sitt liv. Tillräckligt smarta för att skaffa sig en bra utbildning utan att egentligen anstränga sig. Det var lätt att få ett bra jobb och lätt att låna pengar till villan. Jag kände mig ledsen för hennes skull. Snaran är på väg att dras åt och om två år sitter hon med ett osäljbart hus, kanske utan jobb, alldeles för stora skulder och en värld där allt bara blir sämre och sämre.

Nu kanske hon ändå är av rätt virke, det kan man inte veta. När krisen kommer och skiten träffar oss i ansiktet så går några under men andra reser sig upp igen och kämpar vidare.

Det är skillnad på folk och folk. Vid samma kaloriintag och fysisk arbetsinsats har en naturlig tjockis antagligen lättare att utnyttja energin och behålla hullet. Även (eller kanske särskilt) en som är hårt nedbantad till samma vikt som den som är mager.

Jag såg ett tidigt tävlingprogram för många (20-30?) år sedan, super-någonting. Det var olika kända idrottare som tävlade i udda övningar och alldeles fel grenar.

De skulle göra armhävningar på stänger (push-ups?) och Ricky Brush(?) gjorde 25 stycken (uppenbarligen inte allt han orkade) och sedan kom en mager typ och gjorde fler (attans också). Och så skulle de springa. En liten mager karl (långdistanslöpare?) fick starta mycket långt efter den andra eftersom det var hans gren. En del av de andra såg ut som vilken otränad Svensson som helst, men tog genast i för kung och fosterland. Ricky B orkade inte långt utan blev snabbt efter de andra. Den lilla magra typen sprang inte fort utan lugnt och oberört och tog in efter hand. Jag tror inte han vann men han hade tagit in det mesta av avståndet, fast det tycktes gå så sakta.

Jag stod en gång överst i en backe, där de sprang Triathlon. Det var långa, magra, beniga typer och man fick se noga efter för att skilja på män och kvinnor. Det var en obehagligt varm dag. Jag stod visserligen i solen, men de flesta åskådare drog sig tillbaka i skuggan. De flesta löparna var mycket trötta när de kom upp i backen. Men så kom det en liten kvinna som definitivt var kvinna. Hon var inte mycket fet men hade former och var definitivt inte modellmaterial. Fläsket dallrade till på låren vid varje steg när hon spang. Hon var ganska oberörd, verkade inte alls trött och flåsade inte som de flesta.

* Ursäkta felstavningar. Sport är definitivt inte min grej och jag tänker inte kolla upp hur sådant stavas.

Saken är väl den, angående muskelknuttarna, att många av dem tränar felaktigt, de orkar kanske mycket en kort tid, men
sedan tar det slut på bränsle för kroppen, i styrketävlingar av mer seriös karaktär som liknar de militära övningarna så är det ju alls icke givet vem som vinner, inte sällan är det ju personer med relativt klen kropp i jämförelse (typ senig finnmarksgubbe...) som vinner. Alternativt ett köttberg som ser både fläskig och vältränad ut på en och samma gång.

Har sett både seniga och ganska kraftigt överviktiga personer prestera närmast extrema resultat i vissa nischer (exakt vad är individuellt) typ en mycket kraftig person som cyklat 14 mil nonstop, en senig "finngubbe" cykla med flera 160 Kgs gastuber uppslängda som om de vore mjölktetror, osv.

Detta är nog vad man skall sikta på tror jag.

På gymmet, löparbacken bollplan, mm blir träningen ofta helt fel för denna typ av prestationer även om man upplever sig som vältränad och går all in för det, osv.

Jag är väl tex rätt hygglig på att gå långa sträckor med tung packning, tunga lyft och frisimning, men kass på fotboll, fensim (jag måste alltid träna timmar innan jag ger mig ut på dyk när man inte hållit på på en tid, men var typ bäst i på skolan i frisim när jag gick i skolan, *hatade* fotboll men var bäst i frigymnastik, osv.) i badhuset, osv.

Så detdär är individuellt.

Har man vilja och pannben hjälper det inte långt om man saknar fysisk kapacitet, och vice versa.

Avskydde själv all gymnastik i skolan, främst på gr. av att jag innehar lika bra bollkänsla och snabbhet som en antik byrå, så jag skolkade och simulerade friskt för att slippa den.
Vår gympalärare gillade mest basket, fotboll och innebandy, ungefär i den ordningen, själv gillade jag skytte och vildmarksliv men sånt får man inga betyg i.
Däremot var jag den ende i min åldersgrupp i mönstringen som blev uttagen till jägartjänst, och mina gamla sportfåneklasskamrater trodde nog knappt sina öron när jag berättade det.

Jag har aldrig haft en sexpack annat än i handen och hos mina jägarkamrater i lumpen var det knappt någon heller som hade minimalt med underhudsfett, fast fet var väl ingen men de allra flesta hade rätt kraftig benstomme med oftast hyfsad muskelmassa, dock aldrig i någon kroppsbyggarklass...

Hej.
Simon Gustavsson från företaget UMARA skriver om sitt test.
Hur han först äter på sig ett fettlager och sedan på två veckor cyklar hela Sveriges längd.
Utan att äta någon ting alls!
Lars Fält som de flesta väl hört talas om tyckte också att lite fett på kroppen var till fördel i ett överlevnads scenario.
Särskilt i kallare klimat.
Har du däremot skämt bort kroppen med lätt åtkomligt socker som bränsle, så får du kanske svårare att starta fettförbränningen.

I ett svältperspektiv är väl en kulmage en fördel, lite mer att ta av liksom. Men i princip alla andra sammanhang är kulmagen/fettet till nackdel. Dom deffade atleter vi ser på Instagram och TV-såpor är ju dock långt ifrån effektiva i ett överlevnadshänseende... Dom är byggda för ett ändamål, och det är att se bra ut. Jag har under mitt liv haft kontakt med rätt många elitsoldater av varierande kaliber, och visst har några haft magrutor, men låångt ifrån alla.
Det är min uppfattning att ett "normalt" fettlager är det optimala, där man har lite skydd mot kyla, och dessutom inte står helt tom om man ska börja förbränna fett. Men varenda gram kostar när man ska bära det, och knän och annat sliter ont om man springer med övervikt. Man blir mindre smidig om man klättrar över staket och liknande... Överlag är fördelen med fettlager som "extrakost" mindre än nackdelen med detsamma ur ett funktionshänseende om du frågar mig.

Intressant tråd.

Om vi lägger idealen åt sidan med muskler och skinn, som "hälsonormen" idag myntas.

Tränade väldigt mycket tidigare i livet med allt vad det för med sig från berömda 6-pack till kroppsanpassad muskelmassa (menas jag sprang inte på gym, utan tränade kroppen som sin hantel). Gymmet passade aldrig mig, ledsnade alltid under alla försök. Ror hellre i en roddbåt på sjön, än stirrar in i en vägg på en roddmaskin.

Den baskondis jag skaffade mig hänger mycket kvar, likt mycket av smidigheten och styrkan.

Har idag bytt 6-packet mot en liten och knappt synlig baginbox.


Nu till nnågra erfarenheter då vi pratar överlevnad...

Under överlevnad bryts allt ner för skapa näring till kroppen, inkluderat muskler.
Fett är den naturliga buffert kroppen har och den ställer sina resurser före funktionsdelarna som muskler.

Under överlevnadsstrapattsövningen i vuxenlekskolan syntes detta väldigt tydligt, där muskelfilarna uta kroppsfett såg bedrövliga ut efter dryga veckan utan mat, häksosammast var faktiskt dessa som haft extra kilona som så jagas bort i normens värld.

Att ha ett litet lager är absolut en fördel, har jag självt både erfarit och bevittnat.

Men naturligtvis ska det ju inte vara överlast i form av globen som så nånga tyvärr har idag.

Rätt mat, sund kost är absolut viktigt, oavsätt hur kroppen än ser ut.

Men får jag slå ett slag för överlevnaden, är absolut en kula en fördel ifall shtf och Ica bommar igen.

Bär gärna med mig min baginbox i dessa tider, men även den måste vara sund.