Swedish Survivalist

Idag är det väldigt få som äger den svenska marken, nästan all odlingsmark ägs av 2-3% av befolkningen. Idag kan en bondgård ha nästan hur mycket mark som helst, med GPS styrda tröskor och stora traktorer är det möjligt för ett fåtal personer att bruka väldiga arealer.

Efter TEOTWAWKI finns det inte längre diesel, bekämpningsmedel eller något annat, och en familj kan inte längre bruka 2.000ha åkermark. Med lite god vilja och några dragdjur så kanske man kan ha en gård som är på 10-20ha? Och där försörja 5-6 personer.

Men den resterande marken? Bonden har ju förmodligen ärvt den, och har därför laglig rätt till den. Efter samhällskollapsen kommer mängder med människor i städerna att sakna mark och förmodligen bli erbjudna att bruka åkermark i utbyte mot delar av avkastningen på åkern. Om nu bönderna vill ha "främmande människor" så nära sina ägor och inte bara jagar bort alla som försöker få mark.

Hur ska man resonera efter TEOTWAWKI? Är marken i Sverige "allas" eller har bönderna/stor godsen fortsatt rätt till denna trots att dom inte själva kan bruka den? Eller har man en "moralisk rätt" att lägga beslag på ej använd åkermark för att försöka försörja sig så att ens familj inte svälter? Hur tungt väger att marken tillhör den adliga släkten eftersom fidelkomin var en gåva från tex Gustav Vasa?

Av den här texten klassas ett "mindre bondejordbruk" som 10-30Ha, och ska då kunna försörja en familj som dessutom arbetar på gården. Detta var år 1900, så förmodligen hade man bara dragdjur till hjälp.

http://www.ksla.se/anh/files/2012/06/5.-Jordbrukarna-och-deras-gardar-sid-30-37.pdf

Det är väl bara att fråga bonden om du vill odla på en liten plätt i utkanten på hans ägor, men ställ ifrån dig bössan innan du knackar på.......

//reboot

Efter T gissar jag att man äger det man kan försvara.

Jag inbillar mig att för dem längst ned i hierarkin spelar det inte så stor roll vem som styr så länge de får sitt dagliga bröd och nånstans att sova. Därför skulle jag inte räkna med allt för stark uppslutning bland dem som jobbar på en gård. Skillnad på dem som varit med ett tag och satsat en del i gården, kanske är delägarskap en lösning för att få folk att stanna och försvara?

Vad gäller att ta över en del av någons mark tänker jag att det beror på markägaren, dess kumpaner, en själv och ens egna kumpaner och vilka risker man är villig att ta. Matförrådet är ju inte nödvändigtvis lämpligt för förtäring, det kan vara så att markägaren har preparerat delar av sitt matförråd. Tänk konserverad svampstuvning, men inte fullt så uppenbart.

Så länge lag och ordning råder får man nog be bonden om att få hjälpa till mot mat och husrum och då gäller det att man kan något eller är arbetsvillig. Om WROL råder beror det väl på hur bonden skrapat ihop folk som vill vara med och sköta gården och hur villiga de är att försvara den?

Man hamnar väl i ett läge där man antingen hittar ett sätt att komma överens och dela på bördorna eller så är man stark nog att behålla det man har, eller om man är på andra sidan - ta det man vill ha. I längden tror jag överenskommelser är bättre för båda parter.

Moraliskt? När man svälter är nog moralen att det som ger mat i magen är rätt.

/MD

När digerdöden härjade dog stora folkmängder. Dessförinnan rådde feodalvälde. Det fanns en godsherre som ägde marken och torpare/arrendatorer/livegna som brukade den. De odlade för egen räkning och betalade arrendet med dagsverken och/eller färdiga jordbruksprodukter. Traditionellt skyddade även feodalherren mot krigiska grannriken, andra feodalherrar och rövare. Typ beskyddarpengar alltså.

På sina ställen fanns det lagar om att man inte fick betala för bra, eller arrendera ut marken för billigt, även om man som godsherre skulle vilja det. Men när digerdöden kom och slog ut stora mängder av de som brukade jorden kunde de välja och vraka och gav sig av till de ställen där jorden och villkoren var bäst, Feodalägarna bröt mot lagarna om det behövdes för att få folk som brukade jorden. Jordbruksmark som inte brukas är ganska värdelös och ger inte inkomster (utom bete). Och så småningom växer det igen och då blir det hårt arbete att röja upp det så att man kan odla igen. Gamla bönder blir ofta upprörda om man odlar energiskog eller planterar granar på brukad mark.

Jag skulle tro att markägare är väldigt villiga att arrendera ut mark när de har sett vartåt det lutar men de vill nog inte ha främmande folk runt husknuten. Det måste ju bli oroligheter vid allvarlig SHTF. Få vet hur man odlar i stor skala och när traktorerna står stilla är man hänvisad till handredskap och eventuellt hästdraget som det inte finns gott om. Och så vitt jag vet finns det inte små torp fördelade på jordplättar lagom stora att försörja sig på. Jag gissar att det blir ett antal inneboende anställda, tillräckligt många för att försvara grödan och få ihop mat att försörja sig på, men inte så många att det blir för trångbott eller nära svältgränsen. Daglönare när det är mycket att göra med sådd och skörd etc. Arrendatorer om det dyker upp trädgårdsodlare som verkar veta vad de gör, om det finns något lämpligt ställe att hänvisa dem till.

Det finns en inneboende skillnad mellan jordbruk och boskapsskötsel. Boskap kan stjälas året runt och kan gå på egna ben så det är ganska enkelt. Jordbruksprodukter står ute på åkern och kan visserligen förstöras men det lönar sig inte att stjäla hela skörden förrän den är skördad. Det är inte enkelt att dra iväg med en hel skörd, då behöver man transportmedel. Och om det finns någon kvar som verkligen behöver maten lär de följa efter och försöka ta tillbaka den. Är det fråga om jordbruk är den smarta lösningen att flytta in och helst förmå de ursprungliga ägarna att jobba åt sig, att producera ny mat varje år.

Vid TEOTWAWKI med gissningsvis vidhängande WROL kan vi nog titta i månen efter de mediciner vi idag är vana vid att gå och hämta på apotek och vårdcentraler. Folk kommer att dö i vanliga infektioner och småskador pga brist på antibiotika. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer mm kommer att gå som skördetröskor bland befolkningen - även bönder. Det kommer att finnas övergivna jordbruk.
När jag läste trådstarten hamnade jag direkt i Wilderängs Stjärnfallserie. Läser om den nu. Den som brukar jorden äger den osv.

Jag tror det löser sig ganska snart efter det första kaoset har lagt sig .
Folk som kan odla kommer att kunna odla vart som helst .
De som bara odlar åt sig själva kan komma att berövas på vad de har men de som kan odla så att det blir överskott kommer att få fortsätta, om de inte kan skydda sina odlingar eller sig själva så kommer det nog att finnas de som är mer eller mindre kriminella som ser det positiva i att skydda dessa odlare för att själva få mat och ett överskott att handla med . Tex byta åt sig mer ammo osv .

Det som kan vara lurigt är om de som "kommer förbi" har kunskapen om att de som odlar kräver mat för att orka fortsätta till nästa skörd eller måste lägga undan utsäde för att kunna odla fler år i rad .

Gäng kommer nog att dra förbi och erbjuda sina tjänster som försvarare av grödorna tills det är skördat och då norpa allt överskott som betalning för "skötseln" . De kan handla ammo mm medans odlaren står utan möjligheten att bygga upp något av vad överskottet skulle ha inbringat

Omnivore skrev:När jag läste trådstarten hamnade jag direkt i Wilderängs Stjärnfallserie. Läser om den nu. Den som brukar jorden äger den osv.

Samma. Övergivna ägor som ingen gör anspråk på. Annars är det lätt att hantera människor som gnäller om lagfarter i en post-samhälle situation.

Problemet kan vara att få tag på djur/maskiner som går att nyttja för större bruk. "Stående kött" kan vara eftertraktat och samma sak gäller bränsle i lantbruksmaskiner.

Ett stort problem är att kunskapen som behövs för att bruka marken som man gjorde förr i tiden inte finns längre. Dagens bonde är en företagsledare, och ofta väldigt duktig på ekonomi och hur man ansöker om olika bidrag från EU samt hur man hanterar anställda. Stadsborna har det ännu värre :/ Men det är väl sådant som man får lära sig snabbt förmodligen.

Bondesamhället var dödsdömt redan för flera hundra år sedan. När den genomsnittliga bonden har 4st barn och gården bara räcker för att försörja 1st familj, inte 4st, och all annan odlingsbar mark redan är upptagen.

Dessutom uppstår snabbt problemet med kortsiktiga lösningar, om man i hunger slaktar ut alla gårdens hästar, så finns det inget dragdjur för att driva gården året efter. Ungefär som att koka gröt på utsädet.

Om befolkningen decimeras så till den milda grad att det blir oklart vem som äger marken så kommer det förmodligen ske någon form av övergång till gemensamt/kollektivt ägande. Byn, länet eller staten tar över ägandet och säljer eller arrenderar ut marken. Jag tror inte att man kan räkna med att kunna ockupera mark och på sikt få äganderätt till den enbart den vägen. Risken är nog större att man omgående blir bortkörd med våld av grannar i byn som anser att de kvarvarande i byn och deras närmaste har mycket större rätt till marken. Som alternativ kan de som körs bort kanske erbjudas att arbeta som daglönare på den gemensamma marken i byn. Eller om de har medel eller är "bekanta" erbjudas att arrendera delar av den gemensamma marken i byn.

Blir det så glesbefolkat att det inte finns några grannar eller bybor som kan lägga sig i så är det naturligtvis lugnt att ockupera. Men sannolikheten är rätt låg att man själv då har överlevt..

Om man har släktingar som äger odlingsbar mark så kan det vara mycket lämpligt att se till att man kan dokumentera sitt släktskap för att den vägen kunna hävda för grannar och bybor att man har rätt till marken. Eller rent av se till så att man är "känd" i byn genom att delta i olika aktiviteter där eller rent av hjälpa till att arrangera. Okända utbölingar kan räkna med att bli bortkörda eller rent av "försvinna" på vägen om de inte kan förklara varför de färdas ute på landet och på något sätt kan styrka att de INTE är tjuvar, plundrare. tiggare, lurendrejare, markockupanter och/eller mördare eller annat löskefolk från staden.

Om befolkningen INTE decimeras så mycket utan det bara uppstår svårigheter att bruka jorden effektivt, bränslebrist eller liknande, och matpriserna stiger drastiskt, så kan man räkna med att det kommer att organiseras olika typer av statliga kampanjer för att få ut folk på landet för att börja odla med manuella metoder. Jag tror definitivt inte att det kommer att göras inskränkningar på äganderätten. Däremot kan det komma att bli en särskild punktskatt på odlingsbar mark för att tvinga markägare att börja bruka sin jord manuellt med hjälp av inhyrd arbetskraft eller genom olika former av arrenden för att få in medel att betala skatten. Vissa markägare kan då komma att tvingas sälja av sin jord eller arrendera ut mycket billigt. Det kan ses som ett desperat försök att hålla liv i så många som möjligt, men kan vara svårt att lyckas med... Jordbruksarbetare och markägare kommer att klara sig. Oklart hur stort överskott de kan med manuella metoder kan skapa åt andra grupper i samhället.

Personligen har jag förberett mig för att kunna starta någon form av odlingskollektiv eller små odlingsarrenden på min mark. Jag har några säckar med konstgödsel liggande för att kunna grundgödsla ett par ggr samt har en hel del enkla redskap typ hackor och spadar mm liggande. Köper billigt på auktioner eller loppis. Men det lär inte bli aktuellt förrän matpriserna stigit så högt att det börjar göra ont i plånboken. Idag är mat ju löjligt billig.

Om man tror att man kan ockupera mark gör man det nog lätt för sig. i byarna känner folk varandra, försök ockupera en mark som någon annan äger, men bli inte förvånad om det plötsligt står 70 man med hagelbrakare o studsare utanför dörren...

En gång ockuperade jag Norge. Jag genomförde ett så snabbt och plötsligt anfall att de flesta Norrmän inte märkte saken. Men de är sedan denna dag mina undersåtar. Dock är jag en vänlig monark. Jag låter dom sköta sig själva större delen av tiden. Ibland hälsar jag dock på dom. Men då betalar jag snällt för mig även om jag i teorin inte borde behöva göra det.

Vad vill jag ha sagt med detta?

Allt ovan är sant, men för att i sanning äga något så måste man besitta det och kunna försvara sina intressen eller få någon annan att försvara ens intressen. Med en statsmakt har du ett rättsväsendet som försvarar dina anspråk. Utan en statsakt så hänger ditt anspråk på att folk ändå fattar att marken är din och respekterar detta. Detta kan uppnås på många olika sätt förutom rent våld även om jag tror att våld eller hot om våld är en nödvändig del för att försvara sina intressen då inte alla kommer att respektera ditt ägande annars.

Människor är också resurser. Börjar det bli riktigt ont om folk så uppskattar man dem mer. Man kan uppskatta att ha potentiell hjälp i närheten så pass att man inte bara låter dem vara i fred utan kan ge dem ett handtag då och för att ha någon att byta tjänster med, även om man räknar med att man lätt skulle kunna besegra dem om man ville.

Läste en historisk roman en gång i tiden (Kan ha varit den här http://libris.kb.se/hitlist?d=libris&q=Mor+%c3%a4r+ingen+h%c3%a4xa!&f=simp&spell=true&hist=true&p=1) och en nolla till pojke for till några ganska avlägsna släktingar i hopp om att typ kanske få stanna som yngste dräng, eller åtminstone få några mål mat. Men de hade mist alla barn och barnbarn i smittkopporna och tog emot honom glädjestrålande med öppna armar och erbjöd honom raskt att ärva gården.

I min fars hemtrakter värderades iegentligen inte skogen förr, utan de gick fritt på varandras marker och högg ihop en tjärdal. Det var att hugga materialet och bränna dalen som var insatsen. (Fast de som hade möjlighet hjälpte till med att lägga dalen. Det är tydligen känsligt och bråttom med det så att det inte regnar i den innan den är täckt och klar.) Om 90 % av befolkningen dör och allt ska skötas med handkraft kommer det nog att finnas gott om jordbruksmark. Åtminstone tills den har växt igen.

Ntek skrev:Allt ovan är sant, men för att i sanning äga något så måste man besitta det och kunna försvara sina intressen eller få någon annan att försvara ens intressen. Med en statsmakt har du ett rättsväsendet som försvarar dina anspråk. Utan en statsakt så hänger ditt anspråk på att folk ändå fattar att marken är din och respekterar detta. Detta kan uppnås på många olika sätt förutom rent våld även om jag tror att våld eller hot om våld är en nödvändig del för att försvara sina intressen då inte alla kommer att respektera ditt ägande annars.

Lånar den här gamla tråden för att lägga in något jag hittade på Ledarsidorna idag. Ber om ursäkt ifall det kan uppfattas som politiskt men det handlar om ett eventuellt kommande lagförslag som kan vara av intresse för markägande forummedlemmar.

Ur lagtexten:

Skyldighet att utan ersättning upplåta eller avstå mark eller annat utrymme
3§ Den som äger mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för en allmän plats är skyldig att utan ersättning upp- låta marken eller utrymmet till huvudmannen för den allmänna platsen, om

1. någon annan än kommunen ska vara huvudman för platsen,
2. marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och
3. länsstyrelsen innan planen antogs har beslutat att marken eller utrymmet ska upplåtas till huvudmannen utan ersättning.

4§ Den som äger mark eller annat utrymme är skyldig att utan ersättning avstå marken eller utrymmet till kommunen, om
1. marken eller utrymmet enligt detaljplanen ska användas för en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för eller för ett byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg som kommunen har en skyldighet enligt lag att tillhandahålla.
2. marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och
3. länsstyrelsen, innan planen antogs, har beslutat att marken eller utrymmet ska avstås till kommunen utan ersättning.

Länk till Ledarsidorna: https://ledarsidorna.se/2019/01/centerp ... iska-krav/

Omnivore skrev:Lånar den här gamla tråden för att lägga in något jag hittade på Ledarsidorna idag. Ber om ursäkt ifall det kan uppfattas som politiskt men det handlar om ett eventuellt kommande lagförslag som kan vara av intresse för markägande forummedlemmar.

Ur lagtexten:

Skyldighet att utan ersättning upplåta eller avstå mark eller annat utrymme
3§ Den som äger mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för en allmän plats är skyldig att utan ersättning upp- låta marken eller utrymmet till huvudmannen för den allmänna platsen, om

1. någon annan än kommunen ska vara huvudman för platsen,
2. marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och
3. länsstyrelsen innan planen antogs har beslutat att marken eller utrymmet ska upplåtas till huvudmannen utan ersättning.

4§ Den som äger mark eller annat utrymme är skyldig att utan ersättning avstå marken eller utrymmet till kommunen, om
1. marken eller utrymmet enligt detaljplanen ska användas för en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för eller för ett byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg som kommunen har en skyldighet enligt lag att tillhandahålla.
2. marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och
3. länsstyrelsen, innan planen antogs, har beslutat att marken eller utrymmet ska avstås till kommunen utan ersättning.

Länk till Ledarsidorna: https://ledarsidorna.se/2019/01/centerp ... iska-krav/

Njae nu har dom tagit texten helt ur sitt sammanhang och har vinklat den kraftigt.
Lagförslaget kommer sig av att man tog bort exploatörsbestämmelserna 2015
Fram till 2015 när en exploatör ville ta fram ett bostadsområde på säg 200 villatomter så hade komunen
rätt att avtala om att få tillgång till mark för tex ny skola / dagis som behövs för området och allmän plats mellan tomter utan ersättning.
När bestämmelserna försvann tvingades istället kommunen lösa in denna extramark genom expropiering för en kostnad till 125% av markvärdet.
Lagändingen innebär inte att kommunen kan bestämma att ta över mark utan ersättning från privata markägare i allmänhet för bygga ny skola tex
utan är kopplat helt till exploateringsplaner. Dvs en byggherre som äger tex 20ha som han vill bygga bostäder på kan få avstå del av detta för skola
och allmän mark utan ersättning precis som gällde före 2015. Efter 2015 har det istället blivit en större kostnad för kommunen i samband med
byggande av nya bostäder plus att expropiering tar lång tid.

Utredningens förslag: Vi föreslår ett återinförande av delar av de
s.k. exploatörsbestämmelserna, att kommunerna efter beslut av
länsstyrelsen ska ha en möjlighet att lösa in mark utan ersättning
för allmänna platser och mark avsedd för byggnadsverk för vård,
utbildning eller omsorg som kommunen har en skyldighet att till-
handahålla. Detsamma ska gälla för annan huvudman för allmän
plats. En förutsättning är att marken behövs för en ändamålsenlig
användning av området och det kan anses skäligt med hänsyn till
den nytta som ägaren kan väntas få av planens genomförande och
med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Avstående av kvartersmark för skolor m.m. utan ersättning
Före år 2015 kunde kommuner få tillgång till skoltomter på privat
mark utan ersättning, i den mån detta krävdes för genomförandet av
detaljplanen och var skäligt med hänsyn till exploatörens nytta. I dag
krävs en inlösen till 125% av fastighetens värde. Skulle utredningens
förslag om avstående av mark utan ersättning bli verklighet krävs
betydligt mer djupgående analyser och vägledningar vad gäller
tillämpningen av en sådan lagregel.

https://www.regeringen.se/4a475f/contentassets/60abea00bcff44df9deb2a3206323523/sou-2018_67_webb.pdf