Ja, man kan göra följande experiment, ta med en ficklampa och ställ er vid en buske vid vägen tex, släck ficklampan i ca 20 minuter så att ögonen vänjer sig vid mörkret och se på busken (ja, eller se ut genom sovrumsfönstret), tänd lampan och rikta den mot busken. (tänd inomhus och titta ut igen; gå ut och titta in i ett mörkt fönster, titta in i ett fönster med ljuset tänt och be någon gå runt där inne i både ljus och mörker). Jämför hur mycket man egentligen ser vid bägge tillfällena.
Klart lyser ju det upplysta rummet som en filmduk men inne ser man knappt ett skit ut, släcker man blir det läskigt svårt att se in i rummet men lätt att se ut (creepy as f** att tänka på tycker jag när man går förbi fönster i ett mörkt rum...) Tänder man lampan försvinner alla detaljer mellan buskens grenar.
Har lyckats med detdär mitt på dan ibland också med litet träning, men vid skogsväg så att man inte ligger i diket på dan.
Det gav ännu mer adrenalin när man lyckas...
Vet inte om det bara är jag, men känner mig alltid halvt paranoid när jag är ute i naturen, framför allt i fjällen och liknande när man vet att man kan vara iakktagen i princip över allt utan att se var/när eller vem. mycket Lättare att fösvinna diskret mitt i stan i ljusan dager.
Så ligger det till folk´s.
.