Swedish Survivalist

Många tankar som snurrar i huvudet, i början på veckan när jag var på väg hem från jobbet körde det ut en bil precis framför mig. Körde på en riksväg och den andra föraren kom från vänster i en korsning med stopp från sidorna, minns att jag ser korsningen och noterar att det är fordon i anslutning till den. Allt verkar ok och sen smäller det helt oförberett, jag åker i 90km/h rakt in i sidan på den andra bilen...vi snurrar in i ett kraftigt metallräcke som min bil flyger igenom/över, kanar baklänges nerför en slänt och bakhjulen stannar precis vid kanten på ett vattendrag.
Kvicknar till men vågar knappt röra mig...hur skadad är jag? känner att det gått förvånansvärt bra..tar mig ur bilen och får fram min lilla ficklampa jag har i innerfickan, hittar telefonen och ringer min sambo. Samtidigt stannar folk och larmar.
Snart anländer ambulans,brandkår och polis.
Både jag och den andra föraren hamnar på sjukhus för kontroll men otroligt nog är ingen av oss särskilt skadade, ett ömt vänsterknä och brännskada på höger handled efter airbagen klarade jag mig undan med den andra föraren fick mindre skärskador i ansiktet efter glassplitter. Bägge får lämna sjukhuset samma kväll.
Var hemma ett par dagar för egenvård av chock...

Man tänker en del...händelsen rullar stundvis som en film på repeat.
Att jag hade en SUV och airbag räddade nog livet på mig, var idiotiskt nog obältad också..

För att backa lite så märkte jag att man blir ju inte helt rationell när man är i chock.. det första jag minns är att jag blir svinförbannad över att radion spelar när jag vaknar till, letar efter telefonen är ok men sen ska jag nödvändigtvis ha min jobbryggsäck som endast innehåller en svettig T-shirt och en tom matlåda? tar med bilnycklarna för att ingen ska stjäla bilen?
Hur som helst så är jag enormt tacksam för att det gick så bra som det gjorde.
Detta var verkligen en ny erfarenhet för mig. God jul på er kör försiktigt.

Rockenroller skrev:Många tankar som snurrar i huvudet, i början på veckan när jag var på väg hem från jobbet körde det ut en bil precis framför mig. Körde på en riksväg och den andra föraren kom från vänster i en korsning med stopp från sidorna, minns att jag ser korsningen och noterar att det är fordon i anslutning till den. Allt verkar ok och sen smäller det helt oförberett, jag åker i 90km/h rakt in i sidan på den andra bilen...vi snurrar in i ett kraftigt metallräcke som min bil flyger igenom/över, kanar baklänges nerför en slänt och bakhjulen stannar precis vid kanten på ett vattendrag.
Kvicknar till men vågar knappt röra mig...hur skadad är jag? känner att det gått förvånansvärt bra..tar mig ur bilen och får fram min lilla ficklampa jag har i innerfickan, hittar telefonen och ringer min sambo. Samtidigt stannar folk och larmar.
Snart anländer ambulans,brandkår och polis.
Både jag och den andra föraren hamnar på sjukhus för kontroll men otroligt nog är ingen av oss särskilt skadade, ett ömt vänsterknä och brännskada på höger handled efter airbagen klarade jag mig undan med den andra föraren fick mindre skärskador i ansiktet efter glassplitter. Bägge får lämna sjukhuset samma kväll.
Var hemma ett par dagar för egenvård av chock...

Man tänker en del...händelsen rullar stundvis som en film på repeat.
Att jag hade en SUV och airbag räddade nog livet på mig, var idiotiskt nog obältad också..

För att backa lite så märkte jag att man blir ju inte helt rationell när man är i chock.. det första jag minns är att jag blir svinförbannad över att radion spelar när jag vaknar till, letar efter telefonen är ok men sen ska jag nödvändigtvis ha min jobbryggsäck som endast innehåller en svettig T-shirt och en tom matlåda? tar med bilnycklarna för att ingen ska stjäla bilen?
Hur som helst så är jag enormt tacksam för att det gick så bra som det gjorde.
Detta var verkligen en ny erfarenhet för mig. God jul på er kör försiktigt.

Tur att ni bägge klarade er rimligt bra.

Nedanstående är inte riktat mot dig utan skall ses som en allmän fundering;
Vet egentligen inte om jag är odelat positiv till framförallt fullstora SUV. Jo förvisso ger det generellt personerna i SUV:en ett ökat skydd men samtidigt innebär den större massan att en större energi måste tas upp av den andra bilen man krockar med. Om den är en av alla dessa miljöklassade småbilar som blivit så populära dom senaste åren är det oftast ytterst tveksamt om dom klarar ta upp energin utan att burkonstruktionen runt människorna i bilen kollapsar helt. Det körs väldigt många SUV av människor i storstäder som egentligen inte har direkt behov av dom men som har dom för att det är en bekväm (och säker för dom) bil att köra och ger mer status där den står på uppfarten utanför huset. En krock med tex en BMW X5 in i sidan är det inte många bilar som klarar utan stora deformationer och risk för mycket allvarliga personskador. BMW:n i det fallet väger dubbelt så mycket jämfört med många mellanklassbilar vilket innebär att det är fyra gånger så mycket energi som skall absorberas för att stanna den jämför med om dom krockat med en annan mellanklassbil. Jo jag är medveten om att en större bil har längre deformationszoner som delvis tar upp energi men inte alls i den graden som den större vikten ökar krockenergin.

Det förekommer ju faktiskt att man kör av vägen eller krockar med stolpar, träd o liknande.
Dessutom, om jag blir påkörd av någon i en mindre bil vill jag inte få mera skador än nödvändigt för att jag också åker i en liten bil. Jag föredrar nog att ha så bra säkerhet för mig själv o de som åker i min bil som jag kan.

Ja i detta fallet tänker jag vara egoist, kommer aldrig köpa någon mindre bil. SUVar finns och är tillåtna så det får bli en sådan igen. Sen är det ju så som det är skrivet att den "vanliga" bilen man kör på får fruktansvärda skador... men tänker främja min och min familjs säkerhet först o främst.

Det är alltid en obehaglig upplevelse att vara med i en trafikolycka, även om man klarar sig så pass lindrigt som du gjorde, och åtminstone har de tillfällen jag varit med om trafikolyckor (som både passagerare och förare) upprepade gånger dykt upp i både vaket och icke-vaket tillstånd.

Jag tror det är viktigt att man gör en självkritisk analys av vad det var som hände och för de flesta lär detta komma helt naturligt.

Att inte använda bilbälte och ändå klara sig vid en krock i 90 km/h är väl snudd på ett mindre mirakel...

Intressant att få ta del av dina erfarenheter och skönt att höra att båda du och den andre föraren trots allt klarade er utan allvarliga skador.

Angående SUV vs vanlig personbil så är det onekligen så att om fordonen är av ungefär samma generation så lär ju SUVen vara den som klarar sig bäst.Personligen har full förståelse om man prioriterar en stor och tung bil för att skydda sig själv, det står ju var och en fritt att välja. Just för tillfället har jag ingen SUV, men en relativt välvuxen personbil (av flera skäl, men där säkerhetsaspekten var en när jag valde den).

Kör för det mesta en modern bränslesnål småbil. Har alltid drömt om att ha en normalbyggd dragbil, av trafiksäkerhetsskäl.


/MD

Varför inte en H1?
Inte så bra mot fasta hinder som dom flesta rambyggda fordon, men om man tänker sig använda mellanklassbilar eller mindre suv med innehåll
som deformationszon så stoppar dom lagomt fort. (sarkasm!)

MulenDag skrev:Kör för det mesta en modern bränslesnål småbil. Har alltid drömt om att ha en normalbyggd dragbil, av trafiksäkerhetsskäl.


/MD

Du är BÄST!

.

Fy tusan. Väl att det gick vägen.

Det är tyvärr inte alla gånger det räcker att vara försiktig. Antingen är det någon annan som dårar till det eller så missbedömer man läget trots försiktighet. För många år sedan lyckades jag köra rakt över en T-korsning med buss, i rask promenadtakt, med låsta hjul. Härlig blankis som varken tog styrning eller broms. Intressant upplevelse att vrida på ratten - i som nämnt raskt promenadtakt - och inget händer och sedan bromsa och inget händer. Nä, ingen blev skadad men bussen blev okörbar.

Edit: @Exodus: Jag var inte helt allvarlig med kommentaren om att köra dragbil även om tanken föresvävade mig när barnen var små.

/MulenDag