Swedish Survivalist

Jag har en teori, en fundering, som jag skulle vilja lufta här på forumet. Flyttlassen från Norrland till storstäder som Stockholm har varit många sedan 40 år tillbaka. Så detta är en fråga till medlemmar med rötter i Norrland eller till er som flyttat söderut själva.

Bär ni på tankar att Norrland är bättre ur säkerhetssynpunkt, och kan det vara så som jag tror, att vi kan se en viss tendens (funderingar, om inte annat) till återvandring baserat på de intressen vi har idag?

Jag skulle kunna tänka mig att det kan vara så.

Och om tankar går åt det hållet, är det ställen utanför de större orterna som lockar? Det vill säga, inte Sundsvall, Östersund, Umeå etc, utan byar utanför?

Jag känner själv folk som planerar att ta sig från tätorter till byar, det jag undrar är om vi kanske ser en tendens till hemvändande också, och att detta skulle kunna gynna landsorten?

En sak ska ni veta, ni hittar fina villor, fritidsboenden (med god standard) mycket billigt här i norr. Ni får mycket för en halv miljon bara några få mil utanför tätorter i norr (jag vet, jag bor i Östersund).

Ser fram emot tankar om detta.

Fast jag aldrig bott i Norrland längtar jag ditåt. Nu är det väl skillnad på Norrland och Norrland men jag skulle gärna hitta ett ställe i södra Jämtland, Dalarna eller Gävleborg. Bäst skulle vara i utkanten av en liten by eller en bit utanför. Det som ställer till det är att jag gärna vill ha med skog och åkermark och det mesta som säljs är avstyckat med bara en eller några få ha mark till. Sen vill jag förstås ha nära till fiskbart vatten också, även för att kunna ta vatten under torrsomrar.

Det finns nåt ställe jag skulle kunna tänka mig men det ligger norr om Umeå och det blir väl långt bort som läget är nu.

/MD

Intressant. Jag antar att många på detta forum kikar på Hemnet och sådana siter och funderar. Själv sitter jag i Östersund och kikar på det som finns inom en radie av max 10 mil. Lyckligtvis så är det proppfullt med fina byar intill sjöar etc, och för mig så är det en sådan som gäller. Jag tror nämligen att svaret ligger i att bli en del av en bygemenskap, där folk hjälper varandra och där man har lite koll på vilka som kör förbi etc.

Jag har kikat runt ett tag men avvaktar min flytt tills då jag hittar stället som jag ej kan motstå. Man har förstås en liten checklist.

Jämtland är bra, det kan jag säga, men undvik de "större" orterna (bara ett tips).

Jag har nu letat i över tre år här efter ett objekt jag trivs med utan att hitta något...
Internet är dött, stendött! På objekt som intresserar mig.

Det tar sin tid, det märker jag också. Man vill ju att det ska bli så bra som möjligt. Däremot kan jag nog säga att klockan tickar lite fortare än väntat - det börjar att kännas mer angeläget.

En dag...

Samma här, men man måste nog försöka hålla huvudet kallt även om läget är desperat så att man inte gör förhastade affärer man ångrar sedan.
Tror mig veta ganska exakt vad jag söker och en seriös värdering av vad det bör kosta, (detta grundat på statitstik över tid, aktuella artiklar i facktidskrifter (om skog och mark) och framför allt ingående samtal med yrkesfolk och motsvarande för skogsvärdering och annat.) Värdering av själva husen är enklare men kräver som regel besiktning på plats om det gäller billiga objekt men jag söker inte precis snygga fasader och nya kök utan en bra bruksfastighet som jag kan fixa till själv exakt som jag vill ha det så för mig är det fullständigt egalt om det är nytt kök eller inte bara det inte är för stora tekniska skador som verkligen är krångliga och dyrbara att åtgärda såsom grundsättningar och liknande. Ett krav som ställer till det för mig dock är att jag vill ha distans till vägar och grannar, i allafall så att man har ryggen fri för lanbruksarbeten och verkstadsrelateerade grejer som medför buller kvällstid osv. (samt att ingen väg delar fastigheten utan att ekonomibyggnader och bostadshus går att sammanlänka till en enhet, det är däremot ett avgörande krav i mitt fall.) Vägen vill jag ha minst 100 meter till om man får välja, men det verkar enormt svårt att hitta fastigheter som uppfyller de två kraven.

Edit, beklagar eventuella stavfel, mitt tangentbord har havererat på vissa tangenter...)

Nu är ju jag från Västerbottens inland och för mig är redan kusttrakterna häruppe som Edens lustgård i jämförelse.

Fördelen som jag ser det är att det är glesbefolkat och inte heller så attraktivt för sörlänningar och annat löst folk. Hit upp kommer man inte om man inte fattar vad vintern och mörkret innebär för ens chanser att överleva . Dvs det blir inga folkvandringar hit upp, vi får vara i fred och klara oss själva

Häruppe har det aldrig funnits någon adel eller någon feodal tid. Landet kan helt enkelt inte föda det överskott som krävs för det. Det innebär ju kanske ett tuffare liv men det är något jag föredrar personligen.

en sak jag har kollat lite på

när man kört omkring så har det varit en hel del till salu, men ingen som köper, verkar som om en hel del gett upp om att försöka sälja och väntar istället för att gå på lägre pris, en del hyr ut om dom kan under tiden

så jag gissar, obs , gissar att den dagen det går hål i bubblan så går det fort, när folk måste ha pengar och det kommer ut mycket till salu och priserna viker så kan det gå ner ordentligt

@grym

Sant, kan nog vara så.
Vet dock om många som inte ens ids lägga ut gårdar/hus till salu. De väljer att låta ställena stå och förfalla istället. Tex, en utflyttad norrlänning bor i storstaden och som ärver farföräldrarnas gård och som sagt, ids inte bry sig. Rätt vanligt.

takiman skrev:Vet dock om många som inte ens ids lägga ut gårdar/hus till salu. De väljer att låta ställena stå och förfalla istället. Tex, en utflyttad norrlänning bor i storstaden och som ärver farföräldrarnas gård och som sagt, ids inte bry sig. Rätt vanligt.

Helt rätt, dom ids inte söka lagfart eller titta till stället. Det ger inga pengar i dagens läge om det inte följer med nån skog att tala om. Igenvuxna åkrar och förfallna hus är inget som gör någon upphetsad. Däremot om man hittar nåt ställe och söker reda på ägaren bjuder ett pris och tar på sig att sköta allt papperarbete så kan man nog komma över nåt till en billig penning. Ägarna har ju också dåligt samvete över sin egendom som de missköter.

Om ni har nåt intressant objekt som ni kan fastighetsbeteckningen på så kan ni skicka mig ett PM så kan jag tala om vilka de taxerade ägarna är.
Vet man inte fastighetsbeteckningen så kan man hitta den via Metria https://butiken.metria.se/dkavtal/ Det kostar några kronor men det kan det ju vara värt för att få tag i drömstället.

Jag kommer från en mindre ort i norrland. Efter ett besök i 08-området i 10 år är jag tillbaka norr om dalälven.
Det finns massor av tomma hus i byarna, speciellt om man lämnar kusten. Men jag tror att dom flesta används som sommarbostad ett par veckor/ år.
Man ska ha lite tur eller kontakter för att hitta något.

Jag tror inte att det är hela sanningen, det hänger också på vad man är ute efter. Ursäkta att jag tjatar om mina lyxproblem men att hitta ett ställe med en till tre ha mark som ligger fint i kanten av en by eller för mer för sig själv är inga större problem, inte ens med i sammanhanget ganska små pengar som några hundra tusen.

Mer mark, inte mitt i en by och närhet till vatten blir det genast betydligt svårare. Trots lappar uppsatta på olika orter, i butiker och på anslagstavlor, har jag inte fått några lämpliga napp. Finkammar Hemnet, går in på flera mäklarsidor som inte kör ut allt på hemnet, kollar blocket, frågar vänner och bekantas bekanta.

Jag tror att en del av svårigheten är hästfolket. Gårdarna styckas, skogen och det mesta av åkern säljs till en gammal granne och huset med 1 ha betesmark säljs som hästgård eller "Fastighet med utvecklingspotential.". (Ja, jag är lite trött på att leta...)

/MD

takiman skrev:@grym

Sant, kan nog vara så.
Vet dock om många som inte ens ids lägga ut gårdar/hus till salu. De väljer att låta ställena stå och förfalla istället. Tex, en utflyttad norrlänning bor i storstaden och som ärver farföräldrarnas gård och som sagt, ids inte bry sig. Rätt vanligt.

Jag känner folk som flyttat bort och inte vågar sälja sitt gamla hus.
Ingen vill vara ansvarig för "dolda fel" i 10 år efter att de sålt huset.
http://www.anticimex.com/sv/se/Privat/B ... ns-ansvar/

Jaakko skrev:

takiman skrev:@grym

Sant, kan nog vara så.
Vet dock om många som inte ens ids lägga ut gårdar/hus till salu. De väljer att låta ställena stå och förfalla istället. Tex, en utflyttad norrlänning bor i storstaden och som ärver farföräldrarnas gård och som sagt, ids inte bry sig. Rätt vanligt.

Jag känner folk som flyttat bort och inte vågar sälja sitt gamla hus.
Ingen vill vara ansvarig för "dolda fel" i 10 år efter att de sålt huset.
http://www.anticimex.com/sv/se/Privat/B ... ns-ansvar/

Dolda fel går ju både att friskriva sig från och försäkra sig mot. Så den saken är egentligen inget problem.

Ja, gör man bara ett riktigt kontrakt om saken så är det nemas problemas.