Swedish Survivalist

Stannar man aldrig själv och hjälper så gör ingen annan det heller.

Hjälpte en tant att byta däck en gång här ute. I ösregn.

Blev dock rejält förolämpad när hon ville betala mig för besväret. Inte f-n hjälper jag ngn nödställd för att jag skall få betalt. Det slutade med att hon gav pengarna till barnen och körde därifrån innan jag hann ge tillbaka dem.

Irriterad på att hon därmed "köpt sig fri" från att hjälpa andra.

Skicka vidare, en god gärning ger ringar på vattnet.

+1.
Samma inställning som jag har.

Lite kul hur folk uppfattar en utifrån utseendet. Jag är rätt så värdelös som bilmekaniker, tenderar att köra gamla 240's eftersom till och med en klåpare som jag klarar av att fixa en hel del i dem. Har dock ett ordentligt helskägg och tenderar att gå runt i rutiga flanellskjortor, vilket är tillräckligt för att folk ska utgå från att jag fötts med en hylsnyckel i handen. Har hänt att en person med bilproblem gått rakt över en parkering, förbi en massa andra människor, fram till mig och frågat om jag kan hjälpa dem få liv i sin bil (höll dock liv i myten om timmerhuggares duglighet som mekaniker då jag faktiskt fick igång bilen på ett par minuter).

En erfarenhet jag lärde mig denna vargavinter:

När temperaturen sjönk till -19 en vinternatt i Göteborg (mycket ovanlig händelse här nere) och jag hade kört taxi till kl 04 på natten och skulle ställa taxin och ta min bil hem, en liten BMW 320 som jag haft i många år, så startade den inte. Då insåg jag ett dumt misstag jag hade gjort: jag hade backat in bilen på p-platsen. Nu stod det bilar runt om på alla sidor. I BMW:n (som är dieseldriven dessutom) sitter batteriet längst bak... Hade jag ställt bilen med batteriet närmast utåt liksom så hade jag sluppit problemet med att flytta två ton bil i motlut på en trång mörk parkering när bilen var som fastfrusen i marken och is och snö inte hjälpte till precis, och som lök på laxen så hade en plogbil kört förbi och slängt upp snö som frusit fast runt framdäcken. I vanliga fall är det ju bara att starta bilen och låta bilens starka motor lösa problemet, men när bilen inte ens startar... Sen var jag trött efter ett 12 h arbetspass och hade inga vantar heller. I Göteborg är det ju bara barn och kvinnor som har vantar men inte vuxna män.

Min lärdom av detta är att hädanefter 1) alltid parkera bilen på ett sätt där jag lätt kan komma åt batteriet om jag måste kabla igång den. 2) ha extra vinterkläder i bilen ( i detta fall hade ett par vantar underlättat rejält...) 3) ha en skyffel i bilen ifall man måste skotta fram bilen

startkablar hade jag givetvis så lite förberedd var jag allt.

Har det motsatta problemet. Har ett jobb som där kostym eller vart fall kavaj är normen men är rätt duktigt mekaniker. Blir trots det alltid behandlad av personal på däcksverkstäder och mekonomen som om jag inte visste vad det är för skillnad på en hylsnyckel och en hammare!

Köp dig ett par hantverkarebyxor, skaffa dig en Bilsport keps och lek lite med cykelkedjan innan du ska till verkstan så får du rätt patina på dina händer. Om det inte hjälper så är nästa steget lite smärtsamt men tatueringar brukar hjälpa bra med. !

Fick en chans att bevisa för frugan att det där med att vara förberedd inte är helt fel. I vintras hade jag en väska liggandes i bilen med lite extra utrustning, om något skulle hända. Har alltid en ficklampa, reflexväst, domkraft, kniv etc men nu fanns där en extra ficklampa, sovsäck, hopfällbar skyffel, lite mat och dryck. Om man skulle köra fast eller dylikt.

Vi var i alla fall på väg hem från Malmö ganska sent på kvällen / tidigt på natten. Frugan körde. Mitt under en omkörning hamnade vi i ett "minfält" av isblock som mest troligt trillat av en lastbil. Hon lyckades undvika en del men uppenbarligen inte allt... En ganska stor isklump som färgats grå av avgaser och därför knappt syntes i nattmörkret hamnade under högra framdäcket. Det smällde till som fan kan jag säga. Hon kände direkt att bilen inte var riktigt med på noterna längre så vi körde av vid nästa avfart.

Direkt fram med en ficklampa till frugan, en till mig. Hon fick västen och sen gick vi ut och kollade bilen. Höger bakdäck hade såklart sprängts, navkapseln flugit av och fälgen bockats till lite. Inget annat att göra än att jogga ut med varningstriangel sen byta däck mitt i vinternatten. Men med två ordentliga ficklampor och vetskapen att det fanns värme och mat i bilen om man måste vänta på bärgare var det inte så farligt.

Det skadar aldrig att vara förberedd. Och en vardagskatastrof nu och då är bra för att påminna frugan om precis hur bra det kan vara

Lite extra verktyg i bilen är aldrig fel heller!

Hjälpte en stackare som stod på motorvägen mellan två större orter att byta däck. Hans originalverktyg hade gått av när han försökte få loss hjulbultarna, vilka var galet hårt åtdragna med maskin av däckverkstad. Där stod han med bilen upphissad på domkraft, som naturligtvis använde samma verktyg för att manövrera domkraften och demontera hjulbultarna. Han hade stått där en bra stund, i tät trafik, utan att någon hade stannat.

Jag hade som tur var lite extra verktyg i bilen, så jag bytte däcket åt honom på fem minuter. Jag hade t.o.m. en 12V-kompressor, men reservhjulet hade tillräckligt med luft denna gång (kollade med elektronisk däcktrycksmätare) för att köra vidare till en mack ca 15 km längre fram och fylla på det där för vidare färd.

Det jag har i bagaget, förutom originalverktygssatsen, är normalt:
* Teleskopiskt hylsskaft med 1/2" fäste.
* Ett tiotal hylsor till ovanstående.
* Elektronisk däcktrycksmätare.
* 12V-kompressor (bara för nödfall, då den typen av maskiner oftast har mycket få gångtimmar).
* 10 meters rundsling och två stora schackel (som bogserlina).
* Startkablar, modell grövre (50 mm² om jag inte minns fel).
* Snöspade (vintertid), K.L.A.S. (sommartid).
* Diverse vätskor och oljor.

Reservdunk ska jag skaffa en ny, då den gamla blev otät. Denna gång ska jag nog köpa en rostfri 5 l för marinbruk, istället för de usla plastdunkarna som läcker och går sönder. I bagaget finns även lite kläder, och inte sällan en extra kniv. Brukar köpa Hultafors varianter på moraknivar, som de själva kallar "hantverkarkniv" respektive "grovkniv". Lite mer förband och plåster samt en eller ett par brandsläckare (stor i bagaget, liten i kupén) tänkte jag skaffa också.

Lite OT på slutet kanske, men det kostar jag på mig.

Jag hade en motorcykel som skar precis när jag skulle köra om en bil på motorvägen. Körde väl i c.a 100 i vänsterfilen. Bakhjulet låste sig så jag sladdade en bra bit innan jag hann nypa åt kopplingen och få kontroll över hojen. Jag hade ingen telefon med mig och givetvis var det ingen som stannade. Jag var inte så sugen på att lämna hojen på motorvägen heller då jag inte hade lås med mig.
Lyckligtvis var jag ganska nära hem,c.a 5km kanske. Så jag fick springa med hojen från vänsterfil över till väggrenen i rusningstrafik och sen putta den hela vägen hem. Det var bra motion kan jag säga
Hädanefter har jag alltid med mig telefonen iaf så jag kan ringa polare med skåpbil eller bärgare.

Jag vet inte om jag ska kalla det erfarenhet eller varnande exempel men jag råkade ut för ett litet(eller egentligen flera små) missöde under resan från Dalarna till hemmet i Stockholmsområdet tidigare idag.

Dagen till ära var det -29 grader enligt ett par anställda på arbetsplatsen jag besökte men varken snö eller blåst så jag kände mig helt trygg när jag spatserade från kontoret ner till bilen, i tankarna var jag redan hemma och tog en kopp kaffe vid köksbordet. Det är ungefär nu som det börjar bli uppförsbacke.

Bilen startar inte, batteriet är urladdat. Jag vill gärna skylla på kylan och även om den säkert hjälpte till så vet jag sedan tidigare att batteriet är dåligt och borde bytas ut. Misstag nr 1, definitivt mitt fel.
Jag ilar tillbaka till kontoret och lyckas hitta en kollega som följer med ut och ger mig starthjälp. När motorn väl kommer igång säger han på det där mysiga dalmålet att ena framdäcket ser lite tomt ut, och mycket riktigt så saknar däcket en hel del luft. Smått irriterad rotar jag fram reservdäcket och börjar den enkla proceduren att byta däck, vilket för övrigt är mer eller mindre det enda jag kan förutom att köra.

Jag slänger på reversdäcket, sänker ner bilen till marken och märker att det här däcket har ännu mindre luft i sig än det andra. Även den här gånger är felet mitt då min käre far senast i söndags frågade mig om jag kollat luften i reservdäcket. Det är nu irritationen övergår till ilska och kylan börjar bli kännbar. Jag byter tillbaka till orginaldäcket och ger mig försiktigt iväg mot närmaste mack för att fylla på med luft. Eftersom den här berättelsen har en bit kvar går det såklart inte att få i någon luft i däcket, en äldre herre som passerar förbarmar sig över och pratar om olika ventiler och munstycken, frunsa däck som inte går att fylla på och hänvisar mig till en bilverkstad. På vägen till verkstaden märker jag att det inte blir varmare i bilen, fläkten verkar inte ens vara igång och t o m stereon sviker mig. Tänk er en grön relativt igenimmad frysbox och så ser ni ungefär hur mitt läge var.

I alla fall så kommer jag fram till verkstaden som även om dom är väldigt trevliga inte kan göra någonting för mig, däck och ventiler är inte riktigt deras grej. Men dom hänvisar mig till en däckverkstad, för nu börjar det luta åt att köpa ett nytt däck snarare än att fixa något som uppenbarligen är trasigt. Här övergår ilska till frustration.
Då jag märker att texten börjar bli lång och jag har lite kvar att säga så kan jag lite kort berätta att dom på däckverkstaden snabbt och snärtigt fyller däcket utan problem och medans jag väntar så börjar jag klä på mig mina extrakläder, jag har nämligen börjat skaka okontrollerat.

Då bilen nu är körduglig tampar jag på gasen och börjar röra mig hemåt, frussen som en nakenhund på Himalayas toppar men med en tjurig beslutsamhet som får mig att koppla bort kroppens obehag. Efter ett par mil blir jag tvungen att stanna, mina tår börjar domna bort och eftersom dom tog en del skada under lumpen(jävla vakbad) blir jag orolig och stannar till för att värma upp och massera dom. När dom når lagom upptining bär det av igen samtidigt som jag försöker att röra konstant på tårna för att hålla igång cirkulationen. För dom som inte vet om det så är det svårt att vicka på tårna i ett par trånga skor och jag blir snart tvungen att stanna till igen.

Och nu börjar det hända grejer, fartvinden har fått fläkten att blåsa lite varmluft, stolsvärmen fungerar igen och stereon börjar pumpa ut moralhöjande rockmusik. Efter den här massagen får jag en idé och byter ut mina skor mot tre par strumpor som gör att jag kan röra på tårna och även lättare känna av värmeluftshostningarna från fläkten. Det gick bra eller i alla fall godkänt och några timmar senare kom jag hem, kall och väldigt sugen på att putta ner bilen i närmaste vak men ändå nöjd med att ha lyckats komma hem till en varm dusch och en orolig sambo.

Så vad har jag lärt mig av det här;

1. Trasiga delar skall bytas ut på en gång.
2. Kolla reservdäcket innan du åker hemifrån.
3. Ha med dig kläder som klarar av stillasittande i ordentlig kyla.
4. Var beredd på att en gammal bil inte håller när det blir kärvt.
5. Kunskaper om bilen och dess tillbehör är guld värda.

Jag vill rikta ett riktigt stort tack till alla hjälpsamma människor som underbara människor som såg till att jag kom hem. Jag hoppas att jag kommer göra lika bra ifrån mig när jag hamnar i en situation där någon behöver min hjälp.


P.S. Anledingen att jag varken stannade för att värma mig eller inhandla något värmande var att jag inte vågade stänga av motorn då jag kanske inte skulle få igång den igen. Inte heller vågade lämna en bil på tomgång utan uppsikt. Bilen var igång från att jag fick hjälp med startkablar tills att jag parkerade hemma.

Underbar resa helt klart. O med underbar menar jag givetvis inte att det är kul när du satt och frös och fick oroa dig men att din resa till bättre förberedelser börjar här och nu. Många saknar erfarenheten och tycker därmed inte det finns några behov till förberedelser. Du har nu insett många saker som kommer att underlätta massor för dig i framtiden. Dela med dig denna story till dina nära och kära och hoppas att någon tar lärdom från dig så slipper dom stå där själva i framtiden.

Grattis till en bra erfarenhet, du hade tur att allt löste sig ändå. När man ger sig ut med bilen i vinterkylan så är det första man ska tänka på att ha kläder för en långpromenad i kylan, man vet aldrig när/om bilen ger upp och står man där i nylonskjorta och tunn kavaj i -30 så är man fort rökt.

Ibland behöver man nåt sånt här för att skärpa till sig och lära sig av.
Hur långt ska du köra och hur kallt är det? 5mil och -15 OK! Klä dig så du klarar av att gå den sträckan då om det skulle behövas.

Jag har en handpump från Biltema ifall jag eller någon annan olycklig på vägen måste ha luft i något däck. Har någon på forumet använt hjälpstartsmackapärer som man kan köpa lite varstans? /Mimung

hjälpstyartsaker är oftast ren skit

bättre med startkablar och ett halvstort blybatteri
det svåra är att hålla det laddat

när jag hadde min volvo 144 så hände det någon gång att den sög ur strömmen ur batteriet, så jag hadde alltid startkablar och ett 30Ah batteri med mig, hadde jag gjort samma sak idag hadde jag kopplat in batteriet till laddning till det vanliga batteriet med en schotkydiod som spärr för utladdning

Starthjälpsaggregaten är bra om de laddas rätt och används regelbundet och man inser att de har ganska kort livslängd. Inget av de villkoren uppfylls hos den genomsnittlige privatbilisten. Startkablar i bakluckan och försöka se till att ha ett schysst batteri i bilen är en avsevärt bättre strategi. Även på låg budget kan man hålla sig med ok batteri då de flesta bilskrotar säljer belastningstestade begagnade batterier för ett par tre hundra kronor.