Swedish Survivalist

Hittade en artikel som jag inte var så road av, från USA. Trots att jag inte gillade den i sin helhet fanns där ett antal tänkvärda (?) saker. Det som träffade mig hårdast var följande.

When the preppers do bring up a scenario, it’s a nuclear EMP or a solar flare. It’s something that knocks out technology rather than, say, permanent winter. I guess sprouting isn’t worth much as a skill if there’s no sunlight for 20 years. Bug-out bags and survival caches aren’t worth much if the climate makes the entire surface of the Earth uninhabitable. But that’s human nature: we’re all preparing for the catastrophes we want rather than the ones we’re going to get.

Tankar på det?

/MD

De fem tidigare massutrotningarna (Mass Extrinction Events) i jordens historia har alla berott på nedkylning och upphettning av jorden till följd av vulkanutbrott. Dessa har dock pågått under LÅNG tid. Den sjätte utrotningen sker nu och är snabbare än alla tidigare - och beror på människan. Man får anta att sannolikheten att nåt sånt kan ske igen är hög, men att den händer under vår livstid, eller ens människans, är liten. Det är min inställning till just det scenario som målas upp i citatet.

Vidare så håller jag med till fullo i delen om att preppers förbereder sig för sitt dröm-scenario. Många förbereder sig för en specifik typ av kris precis som citatet beskriver, och förutsätter också specifika effekter. Däremot upplever jag att folk på det här forumet generellt sett har ett bredare perspektiv och förbereder sig för både hastiga och mer långsamma händelser, och med långsiktigt fokus.
Trots att jag själv försöker har ett förhållandevis öppet sinne och försöker har ha en flexibel plan för att möta dynamiken i en eller flera kriser så vet jag ju själv att jag har ett fokus och är bättre på att möta vissa kriser än andra - till viss del på grund av min egen analys men också för att det är roligare att förbereda sig för vissa scenarios.

Det går att komma på massor med olika SHTF scenarion, allt från en vinterstorm och en vecka utan ström i -20 grader till ett fullskaligt atomkrig. Sen får man väl försöka kika på vilka effekter man har möjlighet att avhjälpa med sina preps.

Jag har inte resurserna som krävs för att bygga upp de förråd som skulle behövas för att kompensera för att jordens yta skulle bli oanvändbar för matproduktion under 20 år men därför tänkte jag fortsätta fundera över hur jag skulle hantera situationen att strömmen går när jag är på väg till jobbet och den inte kommer tillbaka igen under ett par veckor. Har svenska kraftnät fått sin utrustning förstörd då kommer det ta bra lång tid att byta ut den och återställa distributionen, oavsett om det är ett Carrington-event eller cyber-attack som ligger bakom.

Och en BOL med möjlighet till självförsörjning av barn och barnbarn under minst 5 års tid känns just nu som ett bättre pensionssparande än diverse globala investeringsfondar.

Men sen så får jag ju hålla med citatet om att långsiktigt (som i 100+ år) preppande inte kan ignorera miljön....

MulenDag skrev:Hittade en artikel som jag inte var så road av, från USA. Trots att jag inte gillade den i sin helhet fanns där ett antal tänkvärda (?) saker. Det som träffade mig hårdast var följande.

When the preppers do bring up a scenario, it’s a nuclear EMP or a solar flare. It’s something that knocks out technology rather than, say, permanent winter. I guess sprouting isn’t worth much as a skill if there’s no sunlight for 20 years. Bug-out bags and survival caches aren’t worth much if the climate makes the entire surface of the Earth uninhabitable. But that’s human nature: we’re all preparing for the catastrophes we want rather than the ones we’re going to get.

Tankar på det?

/MD

Skulle man tro för mycket på att jorden blir obeboelig då är det väl bättre att ge upp redan nu och göra nåt kul istället. Men jag tror inte på citatet. Jag tror att det är få preppers som förbereder sig på ett enda specifikt scenario. Sen finns det alltid dumskallar och ännu värre, dumskallar som lägger ut sig på Youtube med sina stolliga teorier och stolliga preps. Oavsett vad som händer tror jag att det viktigaste är att vara mentalt förberedd, att man dessutom preppat lite är ytterligare ett plus. Men man ska nog inte hänga kvar vid sina teorier för mycket när det det väl händer, då gäller det att ha ett öppet sinnelag och vara beredd att anpassa sig till den nya situationen.

Harmklinga skrev:De fem tidigare massutrotningarna (Mass Extrinction Events) i jordens historia har alla berott på nedkylning och upphettning av jorden till följd av vulkanutbrott. Dessa har dock pågått under LÅNG tid. Den sjätte utrotningen sker nu och är snabbare än alla tidigare - och beror på människan. Man får anta att sannolikheten att nåt sånt kan ske igen är hög, men att den händer under vår livstid, eller ens människans, är liten. Det är min inställning till just det scenario som målas upp i citatet.

Vidare så håller jag med till fullo i delen om att preppers förbereder sig för sitt dröm-scenario. Många förbereder sig för en specifik typ av kris precis som citatet beskriver, och förutsätter också specifika effekter. Däremot upplever jag att folk på det här forumet generellt sett har ett bredare perspektiv och förbereder sig för både hastiga och mer långsamma händelser, och med långsiktigt fokus.
Trots att jag själv försöker har ett förhållandevis öppet sinne och försöker har ha en flexibel plan för att möta dynamiken i en eller flera kriser så vet jag ju själv att jag har ett fokus och är bättre på att möta vissa kriser än andra - till viss del på grund av min egen analys men också för att det är roligare att förbereda sig för vissa scenarios.

Bra sagt, håller med.

//Tank

Vill gärna också tro vi är lite bredare och förberedda för mer än en situation här på forumet. Känns mer träffande för youtubepreppers som sitter och smeker sina taktiska hölster och hoppas på WROL så dom äntligen kan få skjuta folk dom stör sig på och leva som kungar.

Men lite sanning finns det väl att man förbereder sig mest för det man "vill" ska hända, även om jag skulle använda ordet "tror" ska hända.

Intressanta svar, tack för det! Jag kanske skulle fetat den sista meningen i citatet "But that’s human nature: we’re all preparing for the catastrophes we want rather than the ones we’re going to get." då det var den som smaskade mig i ansiktet som en gammal blöt wettextrasa. Eller nja, men den meningen är lite träffande på mig. Jag har visserligen breddat mitt preppande väldigt sen jag dök upp här men fortfarande är huvudinriktningen på det mesta jag gör förberedelser inför tiden efter peak allt möjligt.

Astroider, pandemier, nukleärt krig, WROL, snöstormar och NEMPar i all ära - och jag har någon liten förmåga för det mesta men jag är lite blind inför de scenariorna och gräver hellre lite diken för att bättra dräneringen av en markplätt än lägger samma pengar på skyddsvästar, kemdräkter eller en gammal bil utan elektronik. Förstås tycker jag det är roligare med fina diken än med kemdräkter men jag tror mer på behovet av diken än av kemdräkter och då min budget är begränsad måste jag välja vad som ska göras.

Det händer att jag tittar på världen och utifrån på mig själv och undrar om jag väljer rätt.

/MD

Jag kan inte förbereda mig för de riktigt stora katastroferna, och jag är inte ung, frisk och stark nog för att ha goda förutsättningar för att klara mig bra ända till TEOTWAWKI och när saker/samhälle har stabiliserat sig efter det. Men 72-timmar+ är mer hanterbart och de flesta SHTF-scenarior (utom rent personliga) inleds ju med det. Det hjälper i de flesta lägen.

Man kan plotta olika scenarios i en 3-dimensionell matris där axlarna beskriver:

X: Hur enkelt/billigt det är att förbereda sig.
Y: Hur sannolik en händelse är.
Z: Hur överhängande händelsen är.

(Man kunde göra matrisen med många fler dimensioner genom att ta med hur allvarligt problemet är, eller hur svårt det är att återhämta sig, med mera... Men det riskerar att framkalla huvudvärk när man visualiserar en matris med fler än 3 dimensioner.)

Denna matris gör att man enkelt kan klassifiera olika möjliga scenario genom att placera dem i olika "kvadranter/kuber". De scenario som de flesta förbereder sig för är nog framförallt de där minst två värden är höga, särskilt om det ena är hur enkelt/billigt det är att förbereda sig.

I praktiken finns det nog också alltid en axel som handlar om hur kul vissa förberedelser är. En häftig terränggående bil tycker många är kul. Eller att odla delar av sin egen mat. Eller fina ficklampor.

Detta är ett rationellt och sunt sätt att tänka, om man är medveten om det. Tycker jag.

Problemet är att veta hur sannolik en viss typ av händelse är eller hur överhängande.

När det gäller problem som inte är överhängande men storskaliga och/eller som är svåra/dyra att förbereda sig för så kan det kanske vara mer effektivt att agera politiskt för att få hela samhället att förbereda/förändra sig. Exempelvis problem med utsläpp av freoner, svavel, koldioxid, DDT och rökning.

kill your darlings
är ungefär samma sak
gillar man knivar så lägger man troligen för mycket energi på det, där man egenteligen bara borde köpt tre bra knivar och istället lärt sig saker man inte kan men borde kunna

Jag tror i slutändan att det är försvarsmekanism, en önskan om att känna en makt över sitt eget öde, inom rimliga ramar.

Om jag tänker på det så preppar jag helt klart för relativt "specifika" scenarion, inte för att jag vill att de ska hända så att jag bli en postapokalyptisk gud och slippa gå till kneget, utan för att de är scenarion som jag känner att jag faktiskt kan preppa för. Jag kan förmodligen inte klara mig genom extremt svåra katastrofer, typ kometer, vulkanvintrar, grava klimatförändringar, tredje världskrig. Det blir för många variabler att lägga ned sin tid och energi på, utan att veta om preppsen faktiskt kommer att vara till nytta, för jag kan inte förutse framtiden, lika lite som någon annan.

Man behöver alltså odla, men hur ska jag odla om det potentiellt inte finns solljus? Jag behöver en säker BOL, men jag vet inte hur denna del av världen kommer att klara sig. Kommer det att bli ett kilometertjockt istäcke, eller blir norden den nya Rivieran med druvor och oliver? Hur kommer alla andra delar av världen att se ut? Var kommer kärnvapnen att träffa? Vilka kommer att vara involverade? Behöver jag lägga ned tiotusentals kronor på radiakskydd och en bunker, eller är det en bättre investering att bara köpa mark mark mark? Alldeles för många frågor och saker som kan gå helt tvärtom mot det man väntar sig, och de allra flesta har nog inte resurser att göra detta om man inte bor i Silicon Valley, alternativt vill lägga ned varje vaken minut till att förbereda sig inför ytterst hypotetiska saker som förmodligen inte ens inträffar under ens livstid.

Och OM man verkligen har pengar och möjlighet att preppa sig igenom flera decenniums atomvintrar, klimatförändringar och annat så kanske man ska fråga sig vad slutmålet med den preppingen är. Att bara överleva? Men sen då? Om du och din lilla familj mot alla odds skulle klara er i trettio års solförmörkelse och till sist se strålarna bryta igenom igen, så att ni kan så era frön och börja om på nytt, vad är poängen? Vad kommer därnäst? För att citera min favoritbok av min favoritförfattare, The Road av C. McCarthy:

“How would you know if you were the last man on Earth? He said.

I don't guess you would know it. You'd just be it.

Nobody would know it.

It wouldn't make any difference. When you die it's the same as if everybody else died too.”

Mjo, det är ju bra att göra flera flugor på smällen. Man ska väl satsa tid på att bli nöjd och lycklig också. Gillar man att odla så lägger man inte all tillgänglig sommartid på att springa i skogen och fiska och plocka svamp, och gillar man att fiska och plocka svamp så lägger man inte all tillgänglig sommartid på pedantisk ogräsrensning. Det finns alltid en klar risk för att man dör närsomhelst. Det behöver inte vara en fullskalig katastrof-SHTF som dödar 95 % av mänskligheten på en vecka. Det kan ju vara en simpel bilolycka, eller att man helt enkelt snavar i en trappa eller på köksgolvet och slår ihjäl sig.

Skogsbonde skrev:Man kan plotta olika scenarios i en 3-dimensionell matris där axlarna beskriver:

X: Hur enkelt/billigt det är att förbereda sig.
Y: Hur sannolik en händelse är.
Z: Hur överhängande händelsen är.
klipp
I praktiken finns det nog också alltid en axel som handlar om hur kul vissa förberedelser är. En häftig terränggående bil tycker många är kul. Eller att odla delar av sin egen mat. Eller fina ficklampor.

Detta är ett rationellt och sunt sätt att tänka, om man är medveten om det. Tycker jag.
klipp

Skogsbonde skrev:Man kan plotta olika scenarios i en 3-dimensionell matris där axlarna beskriver:

X: Hur enkelt/billigt det är att förbereda sig.
Y: Hur sannolik en händelse är.
Z: Hur överhängande händelsen är.

(Man kunde göra matrisen med många fler dimensioner genom att ta med hur allvarligt problemet är, eller hur svårt det är att återhämta sig, med mera... Men det riskerar att framkalla huvudvärk när man visualiserar en matris med fler än 3 dimensioner.)

Denna matris gör att man enkelt kan klassificera olika möjliga scenario genom att placera dem i olika "kvadranter/kuber". De scenario som de flesta förbereder sig för är nog framförallt de där minst två värden är höga, särskilt om det ena är hur enkelt/billigt det är att förbereda sig.

I praktiken finns det nog också alltid en axel som handlar om hur kul vissa förberedelser är. En häftig terränggående bil tycker många är kul. Eller att odla delar av sin egen mat. Eller fina ficklampor.
Detta är ett rationellt och sunt sätt att tänka, om man är medveten om det. Tycker jag.

Problemet är att veta hur sannolik en viss typ av händelse är eller hur överhängande.

När det gäller problem som inte är överhängande men storskaliga och/eller som är svåra/dyra att förbereda sig för så kan det kanske vara mer effektivt att agera politiskt för att få hela samhället att förbereda/förändra sig. Exempelvis problem med utsläpp av freoner, svavel, koldioxid, DDT och rökning.

Skyldig!

Men ja givetvis är det bra att ha en metrik för vad man bör prioritera, kan vara hur många parametrar som helst. Jag preppar inte för något scenario alls, utan mer generellt förbereddhet och skills. Jag tror inte att något av de listade vanliga scenariona kommer att hända, men de KAN alla hända, var och en med låg sannolikhet, vilket sammantaget blir en sannolikhet värd att beakta.

Jag använder en adapterad version av Sinnesrobönen.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Ge mig styrka och beslutsamhet att preppa för det jag kan, låt mig ignorera de scenarion jag inte kan preppa för, och förstånd nog att skilja de åt.

Jag tror att det är lätt att ge upp om man ska preppar för saker som direkt atomanfall, 30 års atomvinter mm. Och det är så dumt att inte förbereda sig på längre strömavbrott, ekonomiskt kaos mm bara för att man saknar möjlighet att preppa för all scenarion.

"Om nån släpper en atombomb på ditt hus så spelar inte dina förberedelser någon roll."
"Nä det har du rätt i."


Captain Obvious reporting in.