Swedish Survivalist

Startar igång en tråd utan större koll på vilka ingångsvärden som skall ingå.
Hittar ni hem i mörkret under normala och besvärande omständigheter?

En vän som är prepper light frågade mig hittar du hem i mörkret/natt?

Jag är uppväxt och lever fortfarande i samma stad som innan och har också arbetat som brevbärare här så jag har en mycket god områdeskännedom. Jag har även gått, cyklat och åkt alternativa vägar till och från bostad, jobb, vänner osv. Om nu inte någon ficklampa fungerar jag bär 2-3st normalt, berusninggraden är hög, brandrök, bussar och annat eller hinder på vägen hindrar mig ser jag inga problem med att klara mig hem.
De fördelar och nackdelar som finns att vara ute sent frivilligt och ofrivilligt kanske vi kan lista och vara ganska överens om. Men när det gäller att ha rekat i förväg och kunna orientera sig är guld värt 24/7. Anser mig själv vara godkänd, tillägg har ej beprövat gående natt med BOB, enbart EDC/GHB.

ljus,ljus, ljus, lokalkännedom, kompass/gps
lägg till erfarenhet i att gå i mörker i kända omgivningar

prova gärna att gå i mörker i okänd skog och ta kompassriktning på det
helst via lite sumpig mark och nytt hygge med grenar kvar , har provat när jag hadde influensa och det gick INTE bra
lägg till lite packning med, 25kg eller så

Inga problem och jag rekommenderar att man lär sig hitta de viktiga sakerna i sin omgivning i mörker också, så som vattenkällor osv.

Lokalkännedom är mycket viktigt för min prepping iaf.

Tja, om man bor i en tätort är det aldrig mörkt. Känns inte så lockande att dra en påse över huvudet, och är det stjärnklart så kan man i alla fall se var höga byggnader och bergknallar finns...

Vet förresten någon när de skulle börja ringa i kyrkklockor? Traditionellt gjorde de väl det vid bränder och krig och annan ofärd, men skulle de göra det nu vid stora olyckor? Finns det några riktlinjer?

Jag bor i samma stad där jag föddes 52 år sen. Dock inte hela tiden på samma ställe, nuvarande bostad är den fjärde och lite utanför stadskärnan.

Visst skulle jag hitta hem även om allt ljus i staden var borta och beckmörker rådde. Har ett par ficklampor på mej varje dag, dessutom ett par lampor till cykeln.
Men även utan dessa inga problem att hitta hem, måste bara ta det försiktigt och i saktare fart att man inte cyklar på någon eller själv blir påkörd.

Jag har tydliga vampyrgener.
Jag är allergisk mot solljus, nyser om jag kommer ut i starkt ljus o.s.v. blir röd och inte brun på sommaren, sedan flagnar det och jag blir kritvit igen.

Bonusen är att jag har mörkersyn en katt skulle vara avundsjuk på. Så givet att det är utomhus och inte "Hitta hem genom underjordisk labyrint" så no problems. Behövs ingen ficklampa som visar andra var du befinner dig.

Att förflytta sig i mörker är väl det man försöker sträva efter vid en ev. SHTF-situation? Vargtimman är enligt mig den mest fördelaktiga stunden på dygnet att var aktiv på, för att sedan ligga lågt under dagsljuset. Att förflytta sig i mörker är en träningssak. Det är ju självklart lättare om man har lokalkännedom eller om man rekat färdvägarna och alternativen i förväg men med rätta kunskaperna för nattorientering och lite övning, så kan alla lära sig att hitta i mörkret. Jag tror inte att någon ger sig ut i natten utan en i förväg uttänkt färdplan. Som gammal orienterare så kan jag säga att det fungerar på samma sätt som när man orienterar under dagtid men man "förenklar" och "förlänger" rutten. Mina tips är att leta efter de naturliga "ledstängerna" som finns på kartan och använd dig av dessa. Ledstänger kan vara vattendrag, rågångar, kraftledningar, myrkanter, öppna fält och även vägar och stigar. Dessa är relativt lätta att hitta även i mörker. Är det hyfsat klart väder kan man skönja höjder mot natthimmelen. Om inte, kan dess stigningar vara tänkta ledstänger att följa eller ha som delmål. Sedan kan man bygga på sina färdigheter med att pränta in hur långt du går i olika sorters terräng under en viss tid. Då har du en god förmåga att kunna bestämma vilken tid det kommer att ta mellan delmålen. För att hålla koll på avståndet man för tillfället tillryggalagt så har man även på förhand inpräntat antalet dubbelsteg man tar i olika sorters terräng. Tänk "förenkla och "förläng" Detta är helt i linje med det jag besserwissrat om tidigare i detta forum, nämligen KISS-regeln: Keep It Simple Stupid

Svårt, speciellt i skog utan ljus eller andra hjälpmedel
Mitt mörkerseende är dessutom kass med stigande ålder, så jag undviker om möjligt snabba förflyttningar när sikten är dålig.

Jag håller med om att låglinjer och skydd och skyl vid mörkerförflyttning är att föredra, men jag har många gånger kommit fram både mycket senare och mycket blötare när jag rört mig i låglinjen.

Tipset annars är precis som andra påpekar att om möjligt låta det ta tid.

//Tank

Tank skrev:Svårt, speciellt i skog utan ljus eller andra hjälpmedel
Mitt mörkerseende är dessutom kass med stigande ålder, så jag undviker om möjligt snabba förflyttningar när sikten är dålig.

Jag håller med om att låglinjer och skydd och skyl vid mörkerförflyttning är att föredra, men jag har många gånger kommit fram både mycket senare och mycket blötare när jag rört mig i låglinjen.

Tipset annars är precis som andra påpekar att om möjligt låta det ta tid.

//Tank

Ja mörker orientering tar tid och måste ta tid. Det krävs att man "förlänger" rutten och då tar det längre tid, så några snabba förflyttningar är det inte att tänka på. Jag utgår ifrån att man har karta och kompass, annars är det nog bäst att bara "Bugga in" i stället. Jag fick i barnsben lära mig att mörker och dålig sikt är den svages vän, något som jag lever efter och tänker fortsätta med och även i en SHTF-situation. Faktum är att när jag skall ut och jaga, fjällvandra eller bara i väg till någon av mina BOL:ar så brukar jag ge mig i väg efter mörkrets inbrott, bara för att jag tycker att det är spännande och lite äventyrligt. Att bli blöt och kall är inte farligt bara man vet hur man skall bete sig. Det ger en enorm tillfredsställelse och tillförsikt av, att man kommit fram, om än några timmar försent, tänt fotogenlyktan och gjort eld i kaminen/slagit upp tältet i mörkret och krupit ner i sovsäcken.

Om det är något jag tycker en prepper bör kunna så är det att kunna förflytta sig och orientera sig i mörker.

Kan man röra sig utan att bli sedd så är det en rejäl fördel i många skitfläktslägen.

Kom att tänka på en sann och litet sorglig historia. Jag brukade gå en kortare slinga, grusvägar och skogsvägar. Ibland, åtminstone någon gång per år, en litet längre slinga som tar uppåt två timmar i lagom promenadtakt. Det går rätt många hundägare, motionärer och annat på den kortare delen.

En gång hade jag fått en rejäl brännblåsa och gick den längre slinga barhänt för att kyla handen, i dagsljus. Det var minusgrader och några cm snö på marken och när jag kom till slutet av den senare delen som jag sällan gick hade ingen gått före mig så det fanns inga spår eller plogkanter eller någonting. Sista delen var dock grusväg. Jag hade fortfarande ont i handen och hade dessutom annat att tänka på, så jag gick på autopilot. Rätt vad det var tittade jag upp och visste inte var jag var. Jag fick fundera på saken och tänka efter för att inse var jag var och att det där bredare öppna fältet rakt fram måste vara för kraftledningen och de där smalare till vänster måste vara vägen. Fast hade det varit skumt hade jag nog hållit bättre koll på var jag var.

Jag brukar inte tända lyset om jag vaknar mitt i natten och behöver på toaletten. Det är inget problem att navigera till badrummet, även om jag vill ha litet ljus när jag gör det jag ska. Men det är ju inte riktigt mörkt. Det kommer in ljus så att man vet var fönstren finns och kan orientera efter det. Om det vore en mulen höstnatt och strömavbrott även i närmaste stad skulle man kanske inte få in så pass ljus att nattvana ögon skulle utskilja fönstren.

Blondie skrev:Jaa att hitta hem i mörker är ju definitivt en superfördel..
Det sorliga är att många hittar knappt i sitt eget hus/lägenhet trädgård i totalt mörker..
Hur många har inte slagit sig på väg till toan i mörkret, bara för att någon i familjen har lämnat ettpar skor framme.

Tycker sällan det är så beckmörkt ute att det blir omöjligt att röra på sig. Man anpassar ju beteendet efter den informationen/intryck man får, och när synintrycken minskar ökar intensiteten/vikten av övriga sinnen som hörsel, känsel, lukt, kroppspositioner. Man blir ju på helspänn automatiskt. Däremot mitt i en skog skulle jag röra mig med extrem försiktighet eller inte alls, risken att få en kvist eller gren i ögat är ju alldeles för stor, eller att man snubblar/halkar och inte kan ta emot sig.

Att man snubblar omkring yrvaken på natten på väg till toa:n i mörkret är ju något helt annat, då är man ju sömndrucken, vilket kan liknas vid alkoholberusning.

Men samtidigt skulle det ju kunna vara ide att ha en enklare ir kamera/display med sig. Mobilerna idag har ju hur mycket teknik som helst, och deras kameror registrerar ju ir ljus, syns tex om man riktar en fjärrkontroll mot kameran, osynligt/rödglödande ljus blir vitt eller blåaktigt, så antingen om man införskaffar en kamera med inbyggd irljuskälla, eller har en separat ficklampa för det borde man kunna ha en sådan som enklare hjälpmedel ?
Nackdelen blir ju att man lätt röjer sin position om det finns andra som har ir-känsliga enheter.

Min lilla standardkikare stereosyn köpte jag för 99 kronor, fungerar perfekt, känns välbyggd och gedigen.
En irkikare monosyn kostar på en enkel googling 4000 kr!
Ok inte samma kvalitet säkert, men ändå....
Samtidigt finns alla dessa små övervakningskameror för runt hundralappen...
Vilken nivå är rimlig för att man ska kunna ta sig fram i beckmörker?