Swedish Survivalist

Har min morfars samling av Jaktkamratens årsböcker 1954-64. Det finns en del beskrivningar av fällor i dem. Har länge funderat på att scanna in dem ifall jag skulle råka bli av med böckerna som är mina ögonstenar. Huruvida fällorna stämmer överens med dagens jaktlagstiftning är en annan fråga.

Omnivore skrev:Har min morfars samling av Jaktkamratens årsböcker 1954-64. Det finns en del beskrivningar av fällor i dem. Har länge funderat på att scanna in dem ifall jag skulle råka bli av med böckerna som är mina ögonstenar. Huruvida fällorna stämmer överens med dagens jaktlagstiftning är en annan fråga.

Lägg upp dem väsentliga delarna så att vi också kan få ta del utav materialet!
om inte annat så är det rolig läsning.

lynx skrev:Inte alls att jämföra med tex. Armborstjakt?

Tycker det är en väldig skillnad med att sätta ut en sax där ett djur kan sitta fast väldigt länge innan det avlivas jämfört med direkt och aktiv jakt (båge/armborst/kulvapen) där man har intentionen att avliva sitt byte med en gång.

SkogsLasse skrev:

lynx skrev:Inte alls att jämföra med tex. Armborstjakt?

Tycker det är en väldig skillnad med att sätta ut en sax där ett djur kan sitta fast väldigt länge innan det avlivas jämfört med direkt och aktiv jakt (båge/armborst/kulvapen) där man har intentionen att avliva sitt byte med en gång.

Vad sker om du får in en halvträff med bågen där tex rådjuret springer till till skogs med en pil halvt inkörd i organen utan att dö?
fällor kan man vittja flera gånger om dagen, tex saxar är mycket effektiva vid jakt och viss typ utav fällor är dessutom lagliga att bruka.
Vi snackar nog inte om ett helgnöje på jaktmarkerna nu eftersom att du tar upp armborst som ett alternativt jaktredskap.

cartaq skrev:Lägg upp dem väsentliga delarna så att vi också kan få ta del utav materialet!
om inte annat så är det rolig läsning.

Fick äntligen tummen ur och scannade en beskrivning av den Värmländska tunnelfällan ur Svensk Jakts årsbok Jaktkamraten nr 1 avseende jaktåret 1954-1955.

Jaktkamratens redaktion bestod av jaktvårdskonsulent Hans Nedin, Karlstad (redaktör och AU) samt jaktvårdskonsulenterna Folke André, Örebro och Tall von Post, Härnösand (redaktionskommitté).
Förutom jakthistorier finns i boken en beskrivning av årets vilt (älgen), nomenklatur för hundens bensystem och exteriör fastställd av SKK 1938 och ett "Jägarnas adressregister" med adresser till länsjaktvårdsorganisationer, jaktvårdskonsulenter, jakthundsorganisationer och specialklubbar för olika jakthundsraser.

Nu skall jag försöka lägga in bilderna. Har dem även som PDF ifall någon vill ha.

Tack för det!

/MD

Man tackar ödmjukast.

här har ni en lista på alla av naturvårdsverket godkända fällor. man söker exempelvis på djurart man vill fånga.

http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Rattsinformation/Beslut-jakt-mm/Beslut-om-jakt-och-vilt/Fangstredskap/Sok-fangstredskap/

Och den tackar man också ödmjukast för!

Kul variant på fågelsnara av modernt skräp https://youtu.be/WJ7tolqULzE

Fångst med slagfällor och snaror fungerar, annars så skulle metoderna aldrig uppfunnits. Men fällfångst kräver sin fångstman/fångstkvinna. Man måste ha goda kunskaper och god erfarenhet om viltet, dess beteende och dess habitat. Varje vilt har sitt eget unika beteende, näringssök och favorithabitat. Visst låter det enkelt att bara sätta ut sina snaror och låta dessa "arbeta" åt en, man kan vara passiv alltså, men så är heller inte fallet. Man måste sätta ut många snaror över ett område för att det skall ge något. Som någon tidigare nämnt i tråden så behövdes det 10 snaror för en fångst, något jag tycker verkar alldeles för bra. Det behövs fler.

Jag var med om att sätta ut ett 30-tal ripsnaror under en period av flera veckor men trotts god tillgång på ripa så lyckades vi inte fånga en enda. Varje gång vi närmade oss björkriset där riporna satt och åt och där vi satt upp snarorna, så flög det upp flera ripor och vi var alltid lika säkra på att det skulle sitta någon i våra snaror men tji fick vi. Snarorna var inte felaktigt konstruerade eller felaktigt uppsatta/gillrade. Han som jag följde var i allra högst grad en kunnig och erfaren på att snara ripa. Det är som med alla annan jakt och fiske, ibland kammar man helt enkelt noll.

Om något ätbart fastnar i snaran kommer många andra djur att dras till det bytet inom några timmar. Därför måste man kontrollera sina snaror dagligen. Då man har många snaror/fällor gillrade, så blir också "fångstslingan" väldigt lång att gå. Detta tar tid och energi.

Den kanske viktigaste faktorn för att fånga något ätbart är tillgången på vilt. Oavsett vilket vilt man skall fånga så måste man även tänka på att fånga det man inte vill äta, rovdjur alltså. För att öka tillgången på ätbart vilt måste man även parallellt, fånga mård, mink och räv. Dels för att öka mängden vilt och dels för att minska risken att t ex räven eller mården tar din snarade kanin. Detta brukar kallas "viltvård" -Många fällor blir det att vittja och det kräver arbete, tid och energi.

Rent hypotetiskt och teoretiskt så går det att fånga alla sorters djur men det är inte så enkelt i praktiken. Det vilt som man fångar är mindre vilt som lever eller uppträder i flock. Ripor har redan nämnt men det är inget jag skulle satsa på, då kalfjället under vintertid är det mest oförlåtliga plats man vill uppehålla sig på under en överlevnads situation. I sydligaste delarna av landet finns kaniner, något jag kan tänka mig är ganska enkelt om man hittar deras hålor. I södra delarna av landet finns vildsvin. Även om dessa är stora djur, så kan jag tänka mig att det vore "hyfsat" enkelt, att fånga svin fällor om man åtlar in svinen. De moderna svinfällorna man kan se i en del jakttidningar, verkar ganska effektiva. Att i norrländsk skogsmark försöka snara en hare är inte att tänka på, då det skulle krävas ett otal snaror över ett stort område och det skulle i alla fall avara som att spela på lotto. I södra delarna av landet är fällfångsten säkert betydligt effektivare då det finns större tillgång på fångstbart vilt men där är i och för sig också konkurrensen från andra människor större.

Jag har i en annan tråd hävdat att fiske är det effektivaste sättet att säkerställa proteinbehovet i en överlevnadssituation, något jag fick kritik för, från de som hävdade att jakt var effektivare. All fisk går att äta och fisk finns i stort sätt i alla vatten, norr till söder. Det är enklare och mindre arbetsamt att fiska. Man kan sätta ut mjärdar, nät ståndkrok och dessutom aktivt gå omkring med sitt metspö. En person kan ensam dra in en hel måltid åt en hel familj på en fisketur under en eftermiddag. Det "jägarfolk" som kom till Norden under stenåldern ägnade inte sin tid åt jakt så mycket, som fiske. Deras mat bestod till större delen av fisk. Upp till 60 -70% av deras mat bestod av fisk. Där till tillkommer ätliga växter, rötter och bär. Det var alltså inte mycket till kött från jakt, detta "jägarfolk" åt och det bör man nog ha i åtanke.

Vill man snara ätbart i norrlands skogsbygder finns nog bara ett vilt kvar och det är ekorre .

Håller med om fisket som mest effektivt . Om man har tillgång till nät , mjärd eller ryssjor .
Alla går att använda även vintertid och den finaste laken får man i ryssjor under isen .
I vissa områden i ryssland fångar man stora mängder lake under sensommar och höst och förvarar sedan levande i stora trälådor ute i älvarna för att kunna hämta färsk fisk hela vintern .