Var förra lördagen och köpte en extra varningstriangel till bilen, fyndade en i nyskick för 1 euro på loppis (de brukar ju inte nötas så där oerhört mycket heller, vanligen tillbringar de hela sina liv i fodral). Har förstått att på 80-talet rekommenderades det att man har två varningstrianglar i bilen (en för varje riktning ifall). Den som Volvo bjöd på förvaras tillsammans med reservdäcket och bilens verktyg i vår V40. För att komma åt den är det lite krångligt, man ska lyfta ur en skyddsskiva i plast och sen öppna en lucka i bagageutrymmet (nån kan ju inflika att varför jag förvarar den första på så krångligt ställe, nåväl, har två nu i varje fall).
Tro det eller ej men den kom till användning samma kväll. Hade varit med frun och yngsta barnet (baby) på ett bröllop och var på väg hemåt på landsvägen mot en halv tolvtiden. Hade just kört om en bil som körde 70 km/h på 80-väg då jag märkte att en bil framför bromsar och lägger på nödblinkers, noterade på vänster sida billyktor i diket och rök som stiger upp (var väl kylarvätskan som ångade iväg konstaterades det senare). Jag satte själv på nödblinkers, tryckte min telefon i näven på min fru och sade var vi var nånstans [norr om X] och gick själv och tog fram den nygamla varningstriangeln från bagageutrymmet (och det var en j*kla tur att jag handlat en innan, för att komma åt den "ordinarie" skulle jag ha varit tvungen att riva ur barnvagn och diverse bråte ur bagageutrymmet för att få fram den). Samtidigt som jag började jogga tillbaka därifrån vi kom (där det var sämst sikt i och med att vägen sluttade svagt upp mot olycksplatsen) så ropade jag åt min fru och de från bilen som också stannat [bilen vi kört om brydde sig inte i att stanna...
] att kolla hur många skadade det var och om de andas, då jag lagt ut triangeln hämtade jag den gamla förstahjälpenväskan som hängt med rätt länge som något försäkringsbolag sponsrat eller sålt. Då jag kom fram till haveristen så svarade de att det är bara en person och att han andas (och talar, så det var inte så illa ställt med typen).
Det var fråga om ett rattfyllo som hade änglavakt (eller kanske fyllevakt....), inte en skråma och det kanske för att han i alla fall begrep att använda bilbälte trots sitt tillstånd. Han hade kanat ner i diket en bra bit, färden slutade till sist så att bilen var i nästan 45 graders vinkel upp emot ett viltstängsel, föraren hängde sålunda i bältet mot förardörren. Jag tog upp dörren sen han inte på egen hand lyckats få vrida om startnyckeln till vänster (och blev sen ensam med typen, de andra gick upp igen på vägen, i samma veva hade frun i den andra bilen som stannat utbrustit att "hur vågade ni gå nära bilen?!?", hon hade väl sett hollywoodfilmer där minsta kollision -> boom). Sen var det bara att föröka få typen att fortsätta prata, han var bergsäker på att det vara bara att skuffa upp den igen så kan kunde fortsätta sin färd och ville inte lämna bilen. Jag försökte få ut honom med små vita lögner som att "kom ut nu så väntar vi på traktorn som bogserar upp bilen". I någon veva försökte han starta bilen och eftersom jag kände en svag lukt av bensin beslagtog jag nycklarna och fick sen ut honom ur bilen. Sen var det bara att fortsätta med historien att "nä, nu tar vi det lugnt och inväntar traktorn, annars riskerar vi att buckla bilen mer än vad den redan blivit skrynklig, jag drog till med att hans Honda har såpass klena plåtar att bogseringen ur diket måste göras med eftertanke för att undvika ytterligare skador [kofångaren var intryckt i motorrummet där bilen törnat emot en stolpe i viltstängslet]
Efter en evighet kom så en brandbil och jag upplyste brandmannen att killen troligen är berusad (man kan förstås aldrig riktigt veta, en sjukdomsattack eller kollisionen i sig kan förstås göra en lite yr och trög i skallen). Sen hämtade jag min varningstriangel [var hög tid att fortsätta hemåt, var en bra bit kvar och vår tremånaders baby gillade inte uppehållet utan protesterade högljutt över störd dygnsrytm och att behöva vistas i stillastående bil] och i samma veva kom ytterligare en brandbil och en ambulans till platsen. Då vi väl körde iväg utbrast jag likt Homer Simpson "Doh!", kom på att i handskfacket hade jag en
fönsterhammare som det skulle ha gått att få sönder rutan med ifall vi inte hade fått upp förardörren, övriga dörrar var låsta. Den inbyggda bälteskäraren kunde även ha varit bra att ha. Man ska förstås vara aktsam med att ta ut skadade ur fordon (rygg- och nackskador kan förvärras), men om det luktar bensin och man gör bedömningen att situationen kan eskalera så får man väl ta initiativ själv och varsamt ta ut personen, minimera risk helt enkelt. I samma veva kom jag även på att jag ju nog hade en liten 2kg:s pulversläckare i bilen också... nåja, får komma ihåg det till nästa gång.
Min fru höll med om att ja, nu var det ett lyckat inköp som minsann behövdes. Efteråt skrattade vi åt hur vi måste ha sett ut, min fru i högklackat och jag i vit skjorta som sprang ner bland det blöta slyet i diket.. Dagen efter var jag efter en ny
förstahjälpenväska att ha i bilen vars innehåll är á jour.
Det kändes som en evighet, men telefonen skvallrar om att det bara tog 15 minuter från det att vi stannade tills vi for då två brandbilar + ambulans kom till platsen.
Har ni hamnat att agera på en olycksplats?