MulenDag skrev:
Skogsmullen skrev:
Under min flykt med min familj som var pa 3 månader från min hemby till sverige stötte jag på bara med känsla och vänlighet.
. . .
Folk öppnade sina hem för oss och delade med sig av den lille mat dom hade av ren medkänsla.
Jag undrar; tror du att ni hade fått samma vänliga bemötande om de som gav er skydd och mat hade svultit själva?
När alla har det illa ställt hjälps de flesta åt, åtminstone verkar det så i fattiga områden men kanske är det jag som inte ser tillräckligt. I rika områden verkar alla bara hålla hårdare i sitt när det kärvar till. Generositet verkar vara omvänd till rikedom, ju mindre man har dess mer delar man med sig - dock till en gräns, när man själv svälter tror jag att man slutar dela.
Är väl rationellt, om alla har det dåligt vet jag ju inte när jag ramlar över kanten så om jag hjälpt andra har jag lite gentjänster att be att få tillbaka. Om alla har det bra så behöver man normalt inte hjälpa varandra och den som får det dåligt kan ju inte återgälda på samma nivå, fallet är mycket längre, därför hjälper man i såna fall inte varandra på samma sätt. Kan det ligga något i det?
/MulenDag
Nu kan inte jag svara för min fru men vad jag har upplevt när jag har besökt hennes hemland så slås jag av givmildheten inte alls den västerländska mentaliteten.
Tror mycket kan grunda sig i att dom är en kristen minoritet i sitt land därför har jag förstått att vi känslan är stark och man tar hand om sin nästa som man själv vill bli bemött.
Jag anar att hur dom har levt under generationer med konstant hot från omvärlden har skapat ett en mycket stark grupptillhörighet som gjort att dom tar hand om de sina, det har vi aldrig upplevt under så länge i västvärlden där av är tankebanorna olika.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att en familj där som levde på gränsen skulle kunna dela med sig till dom som hade det sämre, såg till och med hur dom tog hand om en fattig gumma vars make hade gått bort och hon inte kunde försörja sig själv dom delade med sig av det lilla dom hade till henne och tro mig ingen i byn har det gott ställt efter år av oroligheter.
Skulle du däremot skada eller behandla någon av dem illa i byn då har du väckt en mycket stor björn som sov.
Det är helt olik västvärlden där mycket handlar om att klara sig själv och hur många man kör över är det ingen som bryr sig om.
Som en minoritet i sitt land konstant utsatta för andra grupper då kan man säga att dom har flera hundra års erfarenhet av att vara survivalister där har vi mycket att lära
Ställde din fråga till min fru
Jag undrar; tror du att ni hade fått samma vänliga bemötande om de som gav er skydd och mat hade svultit själva?tillhör du den minoriteten så är svaret JA om inte NIX