grym skrev:
kan vara så pass enkla saker som att inte gå ner för branta sluttningar, utan ta den där tråkiga omvägen som är säker men tar fem minuter extra
eller inte köra i okänd tärreng utan att gå ut och kolla ordentligt
Ja det här är oerhört intressant. Hur vi är primade på att många faror och skador inte gör så mycket för sjukvård mm fixar det mesta.
Hur mycket av det vi roar oss med skulle de flesta absolut inte gjort i ett pre surgical society och alltså blivit utbredda som en konsekvens av vetskapen att vi kan få hjälp... (Utförsåkning?) och hur lätt är det att tänka om...?
Ha handskar... inte få stickor... inte gå barfota, försiktigare med att hälsa på djur. Kommer vi överge handskakning? Intressant om vi alls kan lägga om reflexmässigt förhållningssätt, eller om vi kommer tänka på varje liten grej... Kommer vi bli överdrivet nojiga..? Kanske sitta i bunkern av blotta ångesten att göra sig illa mer än att det föreligger ett hot som motiverar bunkern...Bara en sån sak som att ha mobilen gör att vi har rationaliserat bort mängder av förberedelser för allt möjligt.
Blir vi handikappade av vetskapen om en tid då det mesta gick att bota? Förr gjorde man ju det man behövde och fick lita till ödet, inte så mycket att fundera på.. Man red och hanterade stora kor och krigade och blev gravida... Men räddast - det var man för troll i skogen och andra väsen
.
Vi gör ju, halvt nonchalant, massa saker som vi vet är farliga... Äsch inte får just jag cancer.... skiljer sig denna typ av hantering av hälsorisker från de mer akuta man tvingades ta förr (som inte är samma typ av risk i dag).
SHTF eller ej... när vi inte kan lita på antibiotikan så kan vi inte lita på att benbrott kan opereras på ett säkert sätt. Vi kan komma att behöva ställa om vårt säkerhetstänk även om inte sjukvården och samhället i övrigt har kollapsat.
Och... kvinnans autonomi är tillbaka på ruta ett. Den har vi slarvat bort på förkylningar hos stressade karriärister och intensivuppfödning av köttdjur... under ett glatt, fett och mätt sekel...
Blir även där (fast i ett mer apokalyptiskt perspektiv) intressant att se om det blir en återgång till sexualmoral och katastrof vid graviditet, eller om vi blir mer laidback beträffande faderskap. Hur mycket har biologiska faktum och hur mycket har religion och patriarkal sexualsyn spelat in. Det är jobbigt att bli gravid utan modern sjukvård. Men bortsett från det så finns de andra aspekterna, och även de avgör hur ödesdiger en graviditet skulle vara. Kvinnor kommer vara mycket mer utsatta med tanke på konsekvenserna av övergrepp, men kommer det vara lika illa att få ett utomäktenskapligt barn med kanske okänd far? Kanske kommer alla barn vara välkomna av alla, kanske har vi på djupet ändrat vår syn sedan vi kastat bort de sunkiga religionerna? Eller är vi dömda till en komplett backlash?
Kanske kvinnor helt enkelt aldrig får ta risken att bli ensam med män hon inte litar 100 procent på? Hur ser Metoo med en injektion apokalypstänk ut...?
Ett "samhällskontrakt" där alla är med på att hjälpa och respektera kvinnor som blir gravida skulle också innebära mera sex åt de flesta. Fast så har vi ju könssjukdomar... usch vad trist... Vi får nog backa bandet i alla fall....
Kanske det per automatik blir som i många muslimska communities. Oerhört sträng syn på föräktenskaplig sex (för kvinnor) oerhört tidig monogam bonding och närmast omöjligt att skilja sig... Oj nu bidde man filosofisk... hoppas det var ok...
