Swedish Survivalist

Två brittiska obsessive compulsive cleaners åker till Texas för att hjälpa en man röja upp i kaoset som blivit sedan hans preppande fru dog.
https://youtu.be/jVo0TN7uZok

Själv ser jag inte dessa samlare som preppers, snarare det motsatta. De är ju i grund och botten helt hjälplösa, vet inte vad de har bland skiten och kan inte ens sköta elementär hygien.

@ Miss P:
@James Bonde; Precis, hordare är nåt helt annat än preppers.

Undrar just om ni sett hela programmet eller bara är elaka?

Snabbspolade mej igenom programmet. När huset är fullt med allsköns bråte kallar jag det för hording och inte prepping. Att det bland all bråte fanns nån form av MRE spelar ingen roll. En prepper håller huset snyggt och alla saker ordningsfullt förrådsställda i hyllor och skåp.

Är du seriöst av den åsikten att detta är prepping?
https://youtu.be/jVo0TN7uZok?t=2m43s

Jag vet inte varför du undrar om min kommentar var elakt menad. Det var det inte alls. Men jag ber om ursäkt om det nu uppfattades så. Jag ser inte dessa skräphem som prepphem. Jag kanske har en annorlunda eller felaktig bild av vad en prepper är men jag anser att det är skillnad mellan en pepper och en hoarder. Om man ska sätta en diagnos på en prepper och en hoarder, vågar jag påstå att diagnoserna är olika.

Jag såg inledningen och hoppade fram lite. Jag såg inget som liknar en prepper. Texas-gubben är ingen prepper, vilket du heller inte påstår, men jag ser inte resterna av hemmet som ett prepphem. Där fanns kartonger med preppmat bland all skit och hemmet stämplades som ett prepphem. Samtidigt var det väl inget riktigt hoarderhem heller. Det var antagligen ett tämligen normalt välordnat och välstädat hem- med lite preppinriktning när frun levde. Det är ett hem där ägaren inte längre funkar. Gubben mår dåligt.

Jag själv skulle inte kallat det för särskilt avancerad prepping nej, men han säger ju själv med egna ord att hans fru var en prepper. Av all den bråte som fanns där så var det säkert mycket som någon av dem ansett vara bra att spara för framtida behov. Sen att allt fått förfalla efter att hon avlidit är ju inte hennes fel. Men mannen som lever kvar i hemmet har ju heller inte haft ork att ta tag i någon upprensning. Det är nog lätt att det blir så i sorgen efter sin livskamrat.



Exakt! I sorgen efter hustrun har han inte orkat rensa och hålla efter. Sen vet vi ju inte om det bakom kulisserna fanns mer 'preppergrejer' än en låda MRE. Det kanske fanns 10 lådor MRE, plus tre symaskiner, plus 150 kg tyg och en hel låda sytråd osv.

Min poäng är att det som en person samlar på sig och tycker är saker som är bra att ha om SHTF är kanske i en annan persons ögon värdelöst junk. Precis likadant kan det vara med det som vi samlar på oss. Värdefullt i våra ögon, dammsamlare i en annans ögon. Vad händer den dag vi är borta och våra efterlevande ska ta hand om ett aldrig så välorganiserat prepperförråd mitt i all sorg? Kan bli som för mannen i programmet!
Har själv röjt två bondgårdar med 'bra att ha grejer' så jag vet att det kan bli ett rätt mastigt jobb för efterlevande att ta hand om.
Hoppas ni förstår hur jag tänker.

Ok, jag förstår poängen. Men så är det väl i de flestas fall, d.v.s. att vi gillar/ samlar på oss olika saker. Prepper eller inte. Och visst finns det hem där livet stannar upp vid sjukdom och sorg. Utan att det behöver gå så långt som i programmet. Hur många boksamlingar har inte splittrats, kanske kastats, för att arvingarna är totalt ointresserade av konsthistoria eller gammal dammig skönlitteratur? Samtidigt som det var dessa böcker som gav morfar en del mening och glädje i livet. Pianon säljer man knappast idag. De slår man sönder på plats i lägenheten (har en vän vittnat om). Garage med massa skrot för de oinvigda kan vara en guldgruva för samlare och entusiaster. Alla loppmarknader är ju spillror av hem.
Titta på hur våra hem skiftar mellan generationerna. Jag gissar att det stora flertalet inte gillar så mycket hos yngre och äldre, hos andra. En grekisk vän har ett hus där nere möblerat med typiska tunga, mörka möbler: rejäla bord, stora skåp m.m. Jag tycker att det är härligt "typiskt grekiskt". Men hennes barn har gjort klart att de är 0% intresserade att ta över detta framöver. Kort och gott: få är nog de hem som inte går till tippen/ blocket/ Myrorna, när vissa godbitar har plockats bort. Och det innebär så gott som alltid jobb för arvingarna.

Som prepper i vardande med TEOTWAWKI-syndrom finns det månne sopor för efterlevande i framtiden , men också mark/ hus/ gård som inte borde vara en alltför stor belastning för efterkommande. Efter lite röjande...

Men återigen: jag förstår poängen. En regel att hålla sig till är i vart fall att ha koll på vad man har, att röja och städa. Gärna förklara och visa för familjen vad man har, varför, och hur man tänkt. Det kan ju vara svårare som knäpp prpeper. Man kan ju också skriva ner sitt lilla "testamente/ sin instruktionshandbok"- de får väl i värsta fall garva och gråta bäst de vill och lägga den i brasan med allt det andra.

@James Bonde Ja det är nog så! Här finns en hel del som mina efterlevande skulle ha kastat på brasan (om jag lade näsan i vädret idag) men som givetvis är helt ovärderligt för mig. En får försöka att inte låta det gå över styr bara.

I en av Fogelströms böcker fanns det en mycket ordentlig och omtänksam gammal fröken som när hon blev gammal slog in sina saker i prydliga paket med skriften sparas, slängas eller ? på. Och arvtagaren fann att hon i regel hade rätt...

Precis, ordning och reda. Som alla hoarders i varje hoardingprogram är det en personlig kris eller förlust som gör att personen försöker fylla tomrummet med prylar och på så sätt långsamt drunknar i sin egen depression, skit och onödiga prylar.

Tror det är svårt att komma till insikt att alla dina prylar och alla dina förberedelser kommer slängas eller förstöras när du dör. Tänkte först skriva något om att det kanske vore bättre att lägga prepppengarna på en fint hus på landet istället för att fylla lägenheten med prylar om man vill lämna något efter sig till släkten. Men kom på att det inte skulle funka det heller. Antingen säljs huset och alla prylar säljs eller så plöjs alla dina äppelträd och bärbuskar ned och asfalteras över för att bygga ett spa eller varmgarage. Egna brunnen fylls igen och det kopplas på kommunalt vatten, ryska murspisen tas ned för att få plats med en micro, din handgjorda kajak hamnar på eldhögen... (en bekant berättade att hans granne eldat upp en handgjord träkajak han fått av en äldre släkting.)

Som kidsen sa för några år sedan, YOLO!

Mjo. Tingen, exempelvis goda böcker och fint hantverk har ett inneboende värde. Men de efterlevande måste inse det. I fråga om exempelvis guldringar och mingvaser begriper nog de efterlevande att det har ett värde, men de kan ju tänkas sälja det och köpa några armanikostymer eller kosmetiska operationer för pengarna.

I synnerhet när det gäller fast egendom ska man nog testamentera det och skriva att det är enskild egendom. Annars kan det försvinna i en skilsmässa. Om det är stort kanske man skulle testamentera matförrådet till någon välgörenhetsorganisation förresten. Då kommer det ju till nytta...

En bekant hade en gång ett litet åkeri och fick en dag en körning till en adress i Stockholm. Ägaren till en flerfamiljsfastighet var änka och ville bli av med all gammal takplåt som mannen hade låtit ligga kvar uppe på vinden efter att hela taket tidigare renoverats. Båda var nöjda: tanten betalade glatt för att få skiten bortforslad och åkarn åkte i väg till skroten och gjorde sig en bra hacka på ett f.d. koppartak. Mannen roterade kanske i sin grav.